Kasagården

Jag hade verkligen sett fram emot att rida idag och se vad tränset gick för. Blev rekommenderad att köpa det och föreställt mig under. Så vad hände?

1. Av någon anledning blev jag ilsk. Kanske för att kattungen bitit mig i händerna hela dagen och siktat in sig på mina ögon när han attackerat mig. Kanske min brorsa ska ta sitt jävla ansvar för sin katt nån gång? Jag trodde inte att det bara skulle ta en dag innan han ledsnade på den fastän den är som sötast nu.
2. Tränset känns fel. Om det ska sitta så högt som det gör på bild dras mungiporna upp en decimeter och det känns ju halvskoj.
3. Det började snöa små, små, vassa snöflingor från sidan innan vi gick ut i paddocken. Väl uppe får hästen fnatt.

Ibland är det såna dagar också.

Gör ett nytt försök imorgon innan markarbetsträningen.

Smockans riktiga namn är Midåkras Herheadheldhigh efter en textrad ur 'Living next door to Alice', som nog alla känner igen när de hör den.

Hur som helst så kom jag på att tänka på det när vi galopperade ute idag. Det är svårt att stanna när man kan hålla i bettringarna istället för tyglarna, jag tror inte att hon hade tid att lyssna på mig just då... : )
Men hon är så snäll och fin så det gör inget!

Började dagen på dåligt humör (bilrelaterat) så det var nästan tur att det var omockat så jag kunde varva ner en stund med det innan jag hämtade fröken Bromslös. Hon var cool i stallet men lite töntig med att gå över stallplan. Med mitt änglalika tålamod och fantastiska ridkänsla (ironisk, ja) kunde vi gå vidare efter en stund utan bråk och uppståndelse.

Lite trav, lite galopp, mest skritt och en efter ett tag supercool Smocka gjorde att jag kunde uthärda nästa bilrelaterade olycka.

Väldigt oeffektiv och kall dag idag.
Jag börjar få dåligt samvete nu när jag inte får något gjort när jag är hemma...

Smockan vaccinerades igår så hon fick vila och gos idag.

Och ingen bild blir det idag!

Privatlektion igen och det gick super!

Fortsatte med samma arbete som sist men Smockan var låst i högerbogen. Fick böja ordentligt på volten först utåt för att få stöd på yttertygeln och behålla det stödet när jag böjde inåt. Smockan är så rolig att rida eftersom man känner så tydligt när hon släpper till!
Hon blev jättejättefin verkligen! :)

Och jag vet att jag är tjatig, men jag älskar hennes galopp!


Ock Smockan älskar att bli kliad.

Det blev inte så mycket av träningsutmaningen, men en utmaning blev det i alla fall. Jag har ett väldigt ambitiöst upplägg av varje paddockpass, så ambitiöst att det känns lite väl långt när man väl kommit till biten man skulle träna på. Det består av:

Uppvärmning
Lösgjordhet
Teknikträning
Avslutning
Avskrittning

Första två delarna tog en kvart var, och sen orkade jag inte mer var jag less. Hon kändes fin i avslutningen trots att hon inte blivit helt eftergiven.

Jag får vara nöjd med hur det gick ändå. Hon gick inte helt korrekt men hade i alla fall inte nosryggen vertikalt som Bloms kunde ha.

Jag är beredd att ta tillbaka mitt påstående om ridvägarna kring stallet - det fanns ju hur fina vägar som helst!

Hade turen att få ridsällskap som kunde visa lite, och hon visste inte vart alla stigar gick som vi passerade så där har vi något att utforska. Vid första travtillfället pep Smockan till och hoppade uppåt (?), sen bar det av i galopp som behändigt nog var kontrollerbar ; )

Hon fick trava först en bit för att hon var så på. Då var det trav med fnorkande men när vi vände blev hon sist igen och då blev det galopp för att det var så roligt!

Innan vi gick hemåt red vi i en beteshage med lagom djup snö. Då Smockan inte är i full form så tänkte jag bara skritta men vi (mest jag, dåligt omdöme) kunde inte låta bli att tjuvgaloppera lite. Hade trampat upp ett voltspår så galopperade halva volten där det gick uppför och skrittade nerför några gånger. Underbar galopp!

Imorgon fortsätter jag med träningsutmaningen och kör lite branta serpentiner.

Idag hade vi privatlektion för stallchefen, och det gick kalas! Det började skumt med att Smockan utan synbar anledning fick fnatt, men det gick över rätt fort när jag fick hjälp. Gjorde basgrejer som övergångar och och få Smockis avslappnad och fokuserad nog att gå på tygeln.
Ibland känns ridning så himla lätt, det är ju bara att hålla om eller driva eller titta dit eller tänka så och idag kändes det precis så lätt. Längtar tills vi ska börja hoppa!

Hon var billig att köpa men idag är hon dyr! ; ) 

Red ut igen, samma väg som i förrgår. Märkte på en gång att Smockan var stissig för hon stod och darrade hela i hela kroppen. Jag märkte det definivt vid uppsittningen och var säker på att hon fått havre när jag väl kommit upp.
Jag hoppas i alla fall att hon har fått havre, är hon så här naturell är det jobbigt...

Mams följde med till fots, men henne fick vi lämna bakom flera gånger på grund av Smockans tempo. Travade lite grann idag också.

Tack och lov blir jag inte rädd när jag rider en uppskruvad Smockan. Blomman hade få energi-/djävulskapstoppar men då var det läskigt. Smockans energinivåer känns högre än Blommans vardagsnivåer men är utan topparna. Precis som Knabbe...

Insåg idag att vi har haft häst sen jag var fjorton. Det är sex år sen och nu är Smockan den tredje hästen vi har. Är det någon mer där ute som har lika dålig statistik och lika mycket otur? 

Första uteritten på Smockan idag. Skritt i 30 minuter ungefär på en fin liten skogsväg där hon fick lyfta på fötterna i den efterlängtade snön.
Trist nog så verkar det vara lite dåligt med ridvägar. Hur man än rider så verkar man vara tvungen att rida längs vägen om man inte rider samma stig fram och tillbaka. Det får vi så lov att göra för den vägen har så dålig sikt och har decimeterdjupa hjulspår. Förra vintern hamnade jag nästan i diket på grund av för djupa hjulspår, så tänk om man möter en bil som råkar ut för samma sak när man rider längs vägen?

För att få lite hjälp och motivation i Smockans igångsättning så gör jag det till en sorts utmaning.
Varje gång jag rider i paddocken betar jag av en övning i taget ur Hippson-boken. Började i går med grunda serpentiner mellan kvartslinjerna, gick kalas det.


Utrymme till förbättring!

Havregivan hon fick i början var troligen mycket mer än en näve per fodring för skillnaden är jättestor när man rider henne. Nu lyssnar och jobbar hon bättre.

Idag blev det bara skritt eftersom det var hård skarsnö i paddocken. Lite halter, böjda spår och fina skänkelvikningar. Hon var lugn idag och tittade inte så mycket mot lösdriften.
Tur att hon finns!

Wow alltså...

Det är en lösdrift brevid paddocken med tusen ungbjörkar och några hästar. Smockan är än så länge inte van att stå inne själv i stallet, så redan där var hon lite hispig. Sen står lösdriftshästarna kamouflerade och lurar fuxdamen till att tro att det är något mycket läskigare än hennes artfränder som tittar på.
Jag ger mig själv en klapp på axeln som inte satt av direkt utan åkte en stund på en häst som gick baklänges, snurrade runt och vibrerade samtidigt! Det sista var en väldigt äcklig känsla.

Vi stod stilla en stund och väntade ut det läskiga som jag skulle gjort med Blomman. Det fungerade delvis, så vi avslutade då.

Igår däremot var det inga hästar ute alls på grund av nyårsraketer, dessutom var det dagsljus för första gången på nya stallet. Då skötte sig Smockan riktigt bra.

PS: Ni får ursäkta det gräsliga utseendet på "bloggen", det är tillfälligt.

Har rastat av Smockan idag.
Det var fjärde gången jag satt på hennes rygg och första gången i nya stallet så det var mücket att titta på för henne. Jag var extremt ringrostig, spände mig, lutade framåt, tittade neråt. Har inte ridit på några veckor nu. Det var andra gången i den sadeln så någon vidare balans är det inte att tala om. Dessutom är Smockan motsatsen till Blomman ridmässigt.
Det krävs mer finess att bromsa än driva känner jag.
I galoppen blev hon helt förändrad. Blev rund i nacken, satte in bakbenen, frustade.

Är inne på sista jobbveckan nu så till helgen blir det storstilad Igångsättning!