Kasagården

Tyvärr blev Ultunabesöket inte ett dugg givande. Hoppas på en kiropraktor och en jävla massa tur/magi/healing osv.

Dagen efter Tickans död åkte vi till Granngården och köpte den enda hinken med mjölkersättning som fanns, dessutom med utgånget datum. Som tur var gick det att beställa säckar på Royal Hästsport så det skulle finnas mat för ett tag framöver. Det här var på tisdagen, tolv timmar sedan Smulen diat sist och han hade inte ätit något förutom lite fölpellets. Vi fick trycka i honom ersättningen med en spruta i munnen för annars drack han bara vatten. Hinken med mjölkersättning hängde orörd i boxen så på onsdagen tog vi ut en veterinär som sondmatade honom och gav dropp. Inför natten provade vi släppa ihop honom i samma box som Smockan och det gick hur bra som helst. Förra året var hon fölvakt åt Lily och Möjlighet när de sov och hon har inte försökt bita Smulen såvitt jag kunnat se, vilket både Tickan och Bodil gjort flera gånger.

 

Hela veckan hade det varit jättevarmt väder och vindstilla så hästarna gick ut tre timmar på morgonen och stod inne på dagarna tills det var svalt igen. Smulen började följa efter Smockan i hagen och det kändes bra.

 

Jag började bli frustrerad över Smulen som inte drack mjölkersättningen utan försökte tugga i sig höstrån bara. Överallt på internet står det: "Lär fölet dricka ur hink så snart som möjligt", men ingenting om HUR man lär dom det. Han hade ingen sugreflex när jag stoppade mjölkdoppade fingrar i munnen, bet ihop när jag försökte med nappflaska, utan det var med sprutan han fick i sig små mängder. På torsdagen hittade jag äntligen andra instruktioner om hur man lär föl att dricka ur hink: stoppa upp en skål i mulen så fattar de snart att man ska dricka.

 

När jag gick ut i stallet för att pröva låg han ner i boxen bredvid Smockan men var vaken. Helt idealiskt för då kunde han inte gå undan så lätt. Det tog en minut och sen drack han! Jag blev så lättad och några timmar senare kunde jag med samma tillvägagångssätt få honom att dricka ur den specialgjorda hinkhållaren på väggen. Inför natten repeterade jag proceduren så att han kunde dricka från hinken och på fredag morgonen började han dricka på eget initiativ.

 

Andra steget, att lära honom dricka ersättningen i hagen, var lite svårare. Jag hade fått honom att dricka från hållaren i hans creep-feeder (fårens tidigare vindskydd) och sett han göra det självständigt en gång men storhästarna tänker ju inte på hur ofta han behöver äta. Smockan som han följer efter går hellre längre bort till det bättre gräset än Bodil som helst står vid grinden. En annan grej än hur ofta han dricker är hållbarheten på ersättningen, smakar det sämre när det är framme länge i värmen? Så pappa byggde två hållare i trä med plats för större hinkar när mängden ersättning skulle öka och för att få med en kylfunktion.

För snart en vecka sedan hände något hemskt på Kasagården. Efter jobbet stod Tickan vid grinden och ville in, jag trodde först att det berodde på att hon blev biten av bromsar som attackerade alla som befann sig utomhus. Väl inne kastade hon sig ner i boxen och började rulla. Då förstod jag direkt att det var kolik och då var det bara att gå ut och börja promenera.

Hon la sig ner flera gånger till då vi inte kunde hindra henne men efter två timmar hade hon lugnat ner sig en aning och då kom veterinären. Tickan fick genomgå hela proceduren vid kolik som sondning med vatten och paraffinolja, dropp, rektalundersökning osv.

Ju längre tiden gick desto svagare blev hon och vi människor fick kämpa för att hålla henne upprätt.

Smulen fick gå löst under hela den här tiden. I början var han busig och galopperade runt, på slutet var han väldigt trött av att alltid vara i rörelse.

Efter fem eller sex timmar när Tickan fått dropp inne i boxen ville hon ut till varje pris. Vi försökte hindra henne och då vek sig benen under henne. Golvet var för halt och Tickan för svag så hon kom aldrig upp igen, utan hon dog mitt framför oss med Smulen i boxen bredvid.