Sen sist

 
Äntligen är finaste hästen i världen tillbaka hos sin matte. Hon har två hästkompisar i hagen som hon trivs med. I två veckor har vi bara skrittat men nu ska vi sätta igång med lite galopp och sen trav. Jag har tyvärr blivit förskyld bara, så får ta det lite lugnt med Smockis och försöka hänga med i plugget åtminstone. Var på Wiks slott igår men det var inte roligt när jag mådde så dåligt.

Ny hage för hästarna

 

Mina fina djur

Dags för en liten uppdatering?
> Har två tentor om tre veckor och har försökt börja plugga till dem redan förra veckan. Det var länge sedan jag läste två kurser samtidigt och vill ha tid att lära in allt men har jättesvårt att komma igång.
> Mitt examensarbete kommer jag troligtvis börja skriva på i november, det kommer handla om något så random som syn hos höns. Supersvårt ämne men väldigt intressant och möjligen så kan det vara ett dolt välfärdsproblem hos värphöns, slaktkycklingar och även sällskapsfåglar att dagens ljuskällor inte är anpassade till deras syn. De är mycket känsliga mot ljusflimmer som vi människor inte ens har möjlighet att uppfatta.
> Annars är Pollux friskförklarad från sin lilla minifraktur i ett sesamoidben i bakknäet och får promenera som vanligt och springa lös lite försiktigt. Nu när det är ljust ute långt in på kvällen har jag mer ork dessutom och har följt med på kvällspromenader igen som jag inte haft lust med under hösten och vintern.
> Smockan är smal och fin att rida. Två hästar i stallet blev förskylda för några veckor sedan och för säkerhets skull satte vi hela stallet i karantän medan provtagning gjordes. Under tiden för tillfrisknande har vi inte fått rida i ridhuset vilket Smockan inte haft något emot, tvärtom har hon nog aldrig varit finare i skogsdressyr.

Resumé av hösten 2015

 
 
 
Hösten har varit ganska så stressig. Min medryttare har backpackat i Sydamerika och jag har tagit hand om Smockan själv. Har varit väldigt osugen på att rida så för att inte få prestationsångest har jag ridit i mjukisbyxor så att jag överhuvudtaget orkat komma upp i sadeln. Nu har jag kompenserat så att säga genom att skaffa en till medryttare fastän den ursprungliga är tillbaka. Tror det blir jättebra för både mig och Smockan, jag kan plugga på och hon får ändå bli riden som hon tycker om. En distanskurs som jag läst har inneburit att jag lärt mig rita hus i ett speciellt dataprogram, nu kan jag göra bygglovshandlingar åt de som vill (mot ersättning dårå).
 
Pollux har varit halt och fick en dignos som inte går att göra något åt, förutom rehabilitering där hans bakbensmuskler ska stärkas. På grund av det kan han inte fortsätta på hunddagiset där alla hundar springer fritt i en stor rastgård och som han älskat, utan vi letar upp ett där det är kontrollerade promenader istället.
 
Och finaste guldpojken Smulen finns inte längre. Det gick inte att hitta hela orsaken till hans hälta som han haft i över ett år, och det som gick att hitta hade ingen bra prognos till läkning. Nu är han med sin mamma Tickan på höjden med utsikt över sjön och kanske lär känna henne lite bättre där de finns nu. Ibland är saker inte menade att hända verkar det som...
 
 

Ridning i Hågadalen

Nu är Smockan på bete, öster om Knivsta. Hon har inte mottagits väl av de andra hästarna men jag hoppas det går över snart. Hon är snäll och inte ett dugg pushig utan de är de andra som inte vant sig vid henne än. Tre eller fyra veckor blir det i alla fall semeter för oss båda från ridning.

Extra motivation med ny utrustning

Ny sadel till Smockan, Lippo Azzario. Sitter jättebra i den och Smockan rörde sig väldigt trevligt i den så fort den hamnade på hennes rygg. Har inte gjort mig av med hoppsadeln men kommer kunna rida med bättre förutsättningar för att stärka oss i dressyrarbetet.

Smockans dag

Eftersom det är mors dag idag tänkte jag hylla Smockan.
Hon har haft två "egna" där Tummen på översta bilden faktiskt blivit mamma själv för någon vecka sedan. Så Smockan är mormor!
Men sen har hon också haft sin fosterson Smulen såklart, kommer aldrig kunna vara tacksam nog för att hon tog sig an honom.
Världens finaste mammahäst, hoppas att hon vill ha ett föl till i framtiden som kan föra vidare hennes tokigheter.

Throwback thursday

Smulen, fem veckor gammal och moderlös sedan tre dagar. Smockan var kanske inte den perfekta fostermamman i det här stadiet, som gick så himla fort att Smulen fick lunka efter när han inte orkade hålla jämna steg. Men han blev starkare när han lärde sig dricka mjölkersättningen, kunde hänga med Smockans snabba skritt och hon blev hans nya trygghet i livet.
Hon gjorde ett bra jobb med honom och jag är så glad att hon var villig att ta sig an Smulen!

I paddocken

Min fotograf har fått instruktioner att inte ta kort framifrån när jag rider nästa gång, men det blev några fina bilder ändå. Smockan kan nu ha sin vanliga sadelgjord på 120 cm, därmed är hennes fat camp avslutad. Ska börja se efter en dressyrtränare till oss och sedan starta lite lugnt med hoppning igen.

Smockan update

Go-Smockans midjemått börjar krympa, hon är lagom pigg och orkar mer vid ridning. Dessutom är det vår i Uppsala och hon har gått utan täcke i över en vecka nu så pälsen försvinner lite i taget på egen hand. På dressyrpasset idag hade hon en härlig inställning och fick sån himla trevlig form på slutet där jag bara behövde sitta rakt och hålla handen stilla.
 
Men nu får hon vila fram till på söndag eftersom jag åker hem till Kasagården. Alla djuren ska bli pussade på, men min alldeles egna Pussmule ska få mest.

Kvällstur

 

Snart

Bara två veckor kvar tills jag träffar världens bästa häst igen och tar med henne tillbaka till Uppsala!

3 årsjubileum

I måndags gick en viktig dag obemärkt förbi, nämligen min och Smockans årsdag. Jag hatar att vara 50 mil ifrån henne. För i en och samma häst finns en fantastisk vän, rolig personlighet jag kan skratta åt och en erfaren hopphäst jag kan lita på. Efter nyår kommer hon förhoppningsvis ner till mig i Uppsala efter att ha varit fostermamma till finaste Smulen och vara sugen på att bli ridhäst igen.
 
Jag <3 Smockan

Kasahelg

Så i helgen for jag och Johan hem för att hjälpa till att slakta fåren. Tolv stycken togs och nu har vi bara sex kvar. Slitigt men lärorikt.
 
Det syns på Smockans ögon att hon vill vara en arbetande häst. Ser nästan hela tiden lite vitt i dem och när hon blir avbytt med Bodil från att vara Smulsällskap så rejsar hon runt i hagen med Lily. Hon är fruktansvärt rund om magen också av allt hö och den obefintliga motionen.
 
Smulen är en sån fin hingst och är så snäll. Han är halt och ska till scint här i Uppsala nästa vecka. Eftersom han fryser vid intaget då han inte rör på sig och diar sin mamma som andra föl kan göra så fick han prova ut ett regntäcke. Han var jättebehändig och inte ett dugg rädd utan stod och nosade på täcket när det låg på. För att han ska läka bättre måste han vara varm och det blir han nu.

Hagbus

Tidigare i veckan fick hästarna beta några timmar i vinterhagen där gräset vuxit till efter den senaste tidens regnande. De blev väldigt glada och busade runt länge.
 
Nu är jag i Uppsala igen och plugget börjar på måndag. Smockan stannar kvar med Smulen och resten av flocken i Kasa till början av december. Vi vill inte sära på dem innan han är sex månader och stor nog för avvänjning som om Tickan hade varit i livet. Eftersom Smockan tog hand om Smulbabyn direkt efteråt så har de ett band som inte är värt att bryta för min egen själviskhet - att ha Smockan med mig hit till pluggstarten. Istället får hon gå och skrota i hagen och jag får hitta på något att sysselsätta mig med i höst...
 

Fölvisning

Foto: Jenny Staaf

I söndags åkte vi ända ner till Timrå för fölvisning. Vi har lasttränat Smulen två gånger tidigare så det gick rätt lätt och fort. En person går före och två bakom med Smockan som påskjutarhjälp och mentalt stöd för Smulen.
 
Vi var framme två timmar innan det började för att hinna med allt, viktigast var att Smulen skulle få dricka sin mjölk. Smockans man var hemsk att försöka knoppa när den är två hårstrån tjock! Då var fölungen mycket lättare fastän han rörde på sig mer. Mycket pälsglans på båda och sen in i ringen. Enligt mamma som filmade var Smulen mest lätthanterad av alla sju föl på plats, men domaren påpekade att han följde Smockan väldigt bra i ringen vilket borde betyda att han inte är för präglad på människor! 
 
Poängen blev bra men vinnarfölet bland de hoppstammade hade två poäng mer. En detalj var att den föddes två veckor efter Smulen men var mycket större, tänk då hur stor Smulen hade kunnat vara om hans tillväxtkurva hade varit kontinuerlig med Tickan kvar i livet. Smockan fick mycket beundran för att ha tagit sig an fölet, och några extra blickar blev det nog på grund av prickarna... :-)

Vårhelg

Äntligen har jag fått en medryttare igen! Så skönt att vara ledig två dagar i veckan, speciellt om det är en helgdag. Extra skönt i helgen då jag skrev en tenta i fredags och nästa kurs börjar på måndag, hade inget att plugga på dvs.
 
Tyvärr blev det ingen klubbhoppning förra veckan eftersom hon tappat en sko dagen innan. Har låtit henne gå utan eftersom det varit mjukt i marken och hon inte reagerat på det. Sen i fredags började hon småhalta så kanske hon blivit lite sulöm ändå, får se på onsdag då hovslagaren kommer.

Pseudogiraff

Våren fick ett bakslag förra veckan men nu verkar den vara på bättringsvägen. letade efter en bild i ett annat sammanhang och återupptäckte de här på giraffen Smockan, somriga och fina!
 
I måndags skrämde hon upp mig genom att inte komma fram till mig i hagen som vanligt och när jag gick in i hagen hade hon lämnat sitt lunchhö. Matvägrar hon är något fel! Sen var hon väldigt lös i magen och hade låg sinnesstämning, kanske liiite feber med 38,4 grader. När jag åkte började hon i alla fall äta lite hö. Åkte tillbaka på kvällen och gick ut med henne en sväng, då piggnade hon till lite och åt gräs från vägkanten, och högg in som vanligt på kvällshöet. Hon var lös i magen en dag till men sen har hon varit mer som vanligt. 
Det kan ha berott på höet eftersom en annan häst i stallet vägrade äta höet en hel tävlingsdag. 
 
I torsdags hoppade vi för en ny tränare och imorgon är det klubbhoppning 70 cm. Nu ska vi komma i form igen och tävla lite i sommar!

Det känns bättre nu

 
Så här fin var Smockan på ridpasset idag:
Var själva i ridhuset mestadels av tiden, la fram fem travbommar på böjt spår och red bättre helt enkelt. Tog bort clipsen som hör till Micklemtränset och ska hålla bettet stadigt. Satte på dem för två månader sen och kände ganska snabbt att det blev stumt, fattar inte varför jag väntat så länge. Och med ett litet spö, mer ridning för skänkeln och en lugn framridning gick det rätt bra. Duktig häst.

Klubbhoppning

Sen kraschen har jag känt mig obekväm när bommarna kommer upp lite högre. På senaste träningen var det ett hinder på ca 70 cm med galoppbom före och efter, redan då kände jag ett litet sug i magen. Men om det händer saker efter, som ett avbrott till exempel, kan jag fokusera på det istället och ta mig över.
Startade därför en klass på klubbhoppningen med lägre hinder, 60 cm. En långsam hinderrehabilitering behövs för mitt självförtroende och jag har ingen anledning att skynda mig för Smockan har många år framför sig. 
 
Lurbo är en jobbig anläggning för någon som vuxit upp med Timrå HF som har dubbla ridhus med inomhusgång mellan och självständig framridning och -hoppning. Här är det framridningsgrupper på tävlingsbanan och två språng vardera innan man får starta. Lite ovant och framförallt svårt att hinna lugna ner en själv med så kort framridning.
Smockan taggade till som vanligt när vi började hoppa och allt flöt på med rätt galopp och avståndsbedömning. Jag har tappat både flås och min blick som varit väldigt bra tidigare, nu har jag börjat titta ner på hindren lite för länge. Men det allra bästa med ritten var att jag inte tyckte det var högt! Kan lätt ta 70 cm nästa gång. Så himla skönt att komma över en liten spärr också, nu vet jag att vi klarar en liten bana.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0