Smockan update

Smockan pinnar på i skog och mark. Det var lite varning för januari-tokigheter en uteritt förra veckan, men då for vi ut igen dagen efter och galopperade hela 20 minuter i sträck. Fram och tillbaka på fina grusvägar. Då blev hon lite uttröttad och sen har jag inte märkt av några fler yahoos.
 
Börjar få tillbaka lite hopplust också men det är fortfarande blandat med en dålig känsla i kroppen efter omkullridningen, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Känns som att mängdträning skulle vara bra så att både jag och Smockan får lite språng i kroppen igen efter ett sånt långt uppehåll, samt få det kännas normalt istället för speciellt med att hoppa. Vill ha tillbaka känslan av att det var buslätt. Men har inte råd med ridhuskort just nu heller så får betala per gång varje gång jag ska träna, så får spara det till träningstillfällen med tränare.

Höst-suck

 
Hösten är inte min årstid. Allt blir tio gånger jobbigare att göra på grund av mörkret, vädret, bussåkandet mm. Så nu har det varit en-två veckor då ridningen inte varit så bra som den kan vara, trots att mini-hältan försvunnit.
 
Och om jag rider mindre mår jag sämre för att jag inte rör på mig lika mycket, det leder till minskad motivation och då blir jag inte mer sugen på ridning heller.
 
Dessutom får jag dåligt samvete för Smockan när hon bara står i hagen. Måste verkligen ha en tränare som kan hjälpa mig med hopposäkerheten och få tillbaka lite hopplust.
 
Vill ju flyga över en meters-oxrar utan nervositet...
 

Två-årsjubileum

Idag är det prick två år sedan Smockan klev av hästbussen på stall Skatan i Övik. Vi har blivit samkörda och trygga tillsammans, lärt oss precis hur den andra reagerar. Vid just detta tillfälle lite ur form efter konvalescensen men under uppbyggnad. Min allra bästa vän, utan henne är livet inte värt att leva <3

Senaste bilderna

Plötsligt blev det superkallt i Uppsala, i alla fall för mig som cyklade i shorts för mindre än två månader sedan.
 
Smockan har haft problem efter skoningen. Hon har haft en konstig hälta som försvunnit efter att hon rört på sig ett tag, men när hovslagaren kom tillbaka och slipade till skorna försvann den på en gång. Smockan som inte varit sulöm tidigare? Fortfarande inte helt bra för hon har stapplat ut från boxen minst två gånger efter hovis var här.
 
Jag försöker tentaplugga vilket inte går så bra. Hela min skolgång har jag glidit igenom utan att behöva anstränga mig, men nu... Bra tecken på att det är lite högre klass på studierna. Eller har jag blivit sämre/dummare/latare?

Hösthäst


Vi lever

Nu var det extremt längesen jag skrev något här! Smockan är tjock och pigg, vinterfluffet börjar komma också så det är kanske dags att börja med täcke utomhus nu?
Vi har bara ridit för tränare en gång hittills, det var en markarbetesträning där Smockan kändes som om hon var matad med raketbränsle. Så det är verkligen bara att börja om på nytt så borde hoppningen vara igång igen till nästa säsong.
 
På pluggfronten ser det bra ut, jag har ganska lätt för statistikkursen och mikrobiologin där jag lär mig allt om bakterier är riktigt intressant. Efter statistiktentan ger jag mig själv en belöning med en tågresa hem till Kasa! Saknar alla djuren så fruktansvärt mycket. Extra mycket när jag rider förbi fölet i grannstallet och tänker på Lily!
Bilden togs när jag red i t-shirt, men nu är det höst på riktigt med regn och lera... Har en toppenjacka som är regntät på riktigt men nackdelen är att den inte andas = väldigt svettig varje gång jag cyklat. 

Senaste nytt

Det har gått lite mer än en vecka sedan vi flyttade till Uppsala. Smockan är den bästa hästen i världen som åker 50 mil utan att krångla en endaste sekund. I Tönnebro lastade vi av och lät henne promenera och beta lite.
Vi har bara ridit ut i skogen än så länge men imorgon börjar vi med lite dressyrjobb på banan och så ska vi ta tag i hoppningen snart.

Del 1/3

Vart kom den magen ifrån och hur ska den försvinna?!
 

Kul med film

 
 

Race vid sjön

6 dagar sen jag red sist och 5 dagar sen jag träffade Smockan senast. Lite (ganska) ringrostigt och stelt. Det är för långt gräs närmast sjön för att det ska gå att rida ordentligt så får försöka trimma längs grusvägarna. Inte långt kvar på hemmaplan, önskar vi hinner komma i form tills dess.

Hoppsmocka

Ruskigt dålig kondis på oss båda så nu startar hårdträningen. Duktig häst kämpade på ändå och blev väldigt trött efteråt.

Saker och skryt

# Tickan ska kollas upp på seminstationen om en vecka.
# Jag och Smockan galopperade igår för första gången på fyra veckor (då vi red omkull på hoppträningen). Jättekul tyckte Smockan, jag märkte att lite av mina magmuskler försvunnit.
# Lillhingsten blev tam för en vecka sedan och försöker ta igen allt gos han missat.
# Smultronen är tillbaka på mitt braiga och superhemliga ställe.
# Köper hästprylar innan pengarna tar slut...
# Godkänd på svåraste tentan om biokemi och fick 4 på hela kursen utan att plugga speciellt mycket (begåvad much?).

Smockan...

OH.MY.GOD!!! FÖLSTONA KOMMER HITÅT!

Smockan hoppar terräng

Smockan är bara bäst! <3
Det här var på nationaldagskvällen, otroligt roligt var det. Högsta stocken 70-80 cm kanske, roligaste hindret på näst sista bilden med däcken.

FML

Då har man åkt dit på en förskylning, blir så bitter...
Det är så vidrigt jobbigt att gå till stallet just nu att jag bara vill somna in. Jag älskar Smockan men det är så himla tufft att ha ansvar varje dag, att gå dit även då det bästa vore att hålla sig hemma, att vara beroende av sparade pengar, att måsta gå nästan 5 km dagligen, dagar då det är kallt och jobbigt och man tappar lusten att rida på vägen.
Och så en förskylning på det, som i sig inte vore så farligt om man inte hade känslan av att vara värdelös. Dessutom skoning idag. Lyckades få att en person tog in Smockan åt hovis och en annan att fixa resten, men känner mig som en dålig hästägare när jag inte orkar ta mig ut själv. Jag önskar mig en bil men då har jag inte råd med Smockan...
Plugget har varit en bidragande orsak till min självkänslo-dipp.
 
Har haft en skitjobbig vecka som sagt men de gånger jag faktiskt har ridit så var de underbara. I tisdags var det hoppträning och med en vilodag innan kändes Smockan som en krutdurk i början. Men hade en fantastisk uppvärmning och med bra hjälp från tränaren så blev Smockan fin och lyhörd. När vi började hoppa var det fullt med hästar till nästa grupp och jag blev störd av det. Smockis var superglad i alla fall. Sista linjen vi tog var klockren.
 
Värdelös dag på onsdag så först torsdag kom vi ut på en tur. Smockan var så himla snäll och lugn, pinnade på med mycket framåtbjudning och vilja. Fredag red vi i ridhuset själva och då var det lite segt faktiskt. Smockan tyckte kanske att det var tråkigt med dressyr. Lördag var halvpissig då förskylingen började bryta ut på allvar, hade kosignalkurs mitt på dagen och ingen ork efteråt så skippade ridningen för att spara på krafterna till pay & jumpen.
Sen på söndag var det dags för p&j, 90 cm. Trodde att höjden var lite för mycket såhär tredje gången vi hoppar på ett halvår men det kändes lagom ändå. Allting blev försenat med en timme så vi skrittade runt och blev småkalla när vi väntade. Sen var det speciellt för oss då vår tisdagstränare hade framhoppning med oss som startade, har alltid gjort det självständigt och på framhoppning, inte på banan. Fick ta hinder 1, 2 och 3. trean blev tokig men förstod att det var pga att jag tittade ner i hindret så när vi tog om det flyttade jag fram blicken och fick till det bra. När vi fick startsignalen och började galoppera blev Smockan så himla taggad! Men ganska styr- och kontrollerbart för vi fixade hela banan felfritt och utan kråksprång. Till och med en vattenmatta med badankor på klarade vi utan att tveka.
 
Men idag så har jag legat däckad. Tur jag inte haft några föreläsningar idag men imorgon är det obligatorisk heldag. Får se hur det blir med hoppningen. 

Dags att skriva något?

Tar vid sen sist men har noll bilder tyvärr.
 
Efter ridpasset i hagen blev det tre dagars vila för Smockan pga skoning, vaccinering och -20 grader. Den fjärde dagen skulle vi rida ut med en stallkompis och jag gick ut lite före för att rasta av Smockan i paddocken om det behövdes. Men hon blev så rädd och spänd ute så försökte sitta upp innan hon stack iväg. Lyckades inte, utan när jag halvt svingat mig upp i sadeln skenade hon iväg och jag landade ashårt på den isiga stallplanen. Suck... Smockan blev infångad men inte av mig för jag kunde inte gå riktigt, superont i höften men hoppade upp inne i stallet och blev utsläppt för att tukta henne. Och då var hon okej? Dum häst.
 
Dan efter red jag inte utan släppte henne i paddocken för att se hur hon gjorde. Något har hänt eftersom hon blev hyperspänd bara av att komma upp på stallplanen. Så på tisdagen tog jag hjälp av två kompisar som kunde assistera då jag red lite i iskylan. Smockan skötte sig och på onsdagen också då jag var själv. Torsdagen fick en annan kompis rida men då var det -15 cirka och Smockan fick en liten rödfärgad istapp från näsborren. I helgen blev det två paddockpass som gick bra, märkte att jag tappar koncentrationen eller något för rider slarvigt på slutet. Skritt-galopp övergångar gick toppenbra eftersom Smockan inte hetsade upp sig den gången. Har också haft lite av en plan av hur jag ska rida så vi får ut något av det och det blev väldigt mycket roligare då (no shit).
 
Så de här tokigheterna hon har haft för sig har minskat lite i omfattning efter den peaken. För ett år sedan hade hon liknande beteende så det kanske är januari-psykbryt hon har eller nåt. Hopas på det.
 
Och på lördag flyttar vi till ett stall mycket närmare både hem till mig och till universitet, plus en ridskola som granne där det finns ridhus och hoppträningar. LÄNGTAR!!

Här var det fint

Sommarhagen har öppnats för ridning på grund av paddockens skick så där var vi för några dagar sedan. Blev inte besviken, jättestora ytor där vi kunda rulla på. Tråkigt nog gick det inte att rida runt hela hagen och galoppera fortfort, på vissa ställen var det snö upp till magen på Smockan. Ganska mycket snö i resten av hagen och lite småjobbigt så tog korta trav- och galoppintervaller så Smockis fick pusta lite. Kul var det!
 
Nu har hon skotts och vaccinerats så har vilat två dagar i rad. Hon skulle vara en krutbomb imorgon, om jag skulle rida... Risk att min köldgräns uppnås så då får det vänta till söndag istället.

Knäppa häst

Hoppsansa, vad länge sen jag skrev här. Och vad många som gått in här ändå typ varje dag (två) (2) (idag fyra!) (4!). Nu får jag ta fram riddagboken för att komma ihåg vad som hänt de senaste veckorna.
 
Kom i alla fall ner den första men hade inget schemalagt plugg förrän den tionde med lite grupparbete tre gånger på eftermiddagarna så har ridit i dagsljus nästan varje gång. Och det var väl tur för något som har varit mer regel än undantag är att Tjocksmockan varit Bocksmockan när jag ridit. Det är kul att hon tycker det är kul att jobba igen!
Men hon har varit dryg också. En uteritt frös hon fast utan att vara rädd för något, det var bara helt djävla omöjligt att få henne att gå framåt! När jag drev mer och mer började hon backa mot elstängslen eller göra flera meter sidepass. Fick prova något nytt och leda henne från stillastående att ta ett steg åt sidan, höger, vänster, höger, vänster. Kom typ en hov framåt och efter totalt tio-femton minuter blev jag så trött att jag tyckte det var bättre att hon rörde sig bakåt än inte alls, men då kom hon igång äntligen...
 
I paddocken som består av is och skarsnö har vi rastat av oss några gånger. Läste lite i riddagboken från förra året inför de här passen och gjorde samma övningar. De passade bra eftersom Smockan var knäpp då också. Mycket flytta bakdelen på volten istället för att bromsa i munnen, och sen provade vi något svårt med sluta längs voltspåret. Jag hade egentligen ingen aning om jag gjorde rätt men det kändes som lite sluta.
 
I skogen har vi varit ett par gånger, en gång med sällskap. Smockan är jättecool då och vi har galopperat långt och länge. Jag lät S tuffa på med stadig kontakt på tygeln och sen hittade hon sin egen fina form.
 
Idag blev hon helt hopplös och slet sig på stallplan. Tur nog sprang hon in i den tomma hagen man får rida i och hade fri lek där ett tag. Galopperade som en dåre och efter fem minuter skrittade hon fram och blängde lite på mig. Bestämde mig då för att skippa nästkommande buss och verkligen rida bort lite energi. Sagt och gjort, S blev en mör knubbis efter en massa övergångar och skänkelvikningar i det jobbiga underlaget. Hade hon haft päls så hade hon nog blivit svettig.
Har nu en helt ledig vecka innan nästa 100%-kurs med biokemi börjar, så ska njuta av sovmornar och ridturer i dagsljus innan verkligheten börjar igen.

Avslut

Stressen jag känner just nu är inte nådig... Men den sista ridturen med Smockan för ett tag var fin, fastän det regnade.
Nu får hon stanna på Kasa och vila upp sig tills jag har bott in mig i Uppsala och hittat en bra stallplats till henne.
 
Bloggen kommer jag inte att uppdatera som förut eftersom den handlar om Kasagården. Det blir nog något inlägg de gånger jag kommer hem i alla fall så kolla in nån gång då och då. Får se om det blir något nytt när Smockan och jag blir tillsammans igen. 
På Instagram finns jag och där heter jag paulineklasson
 
ADJÖSS!!!

Gaaahhh.....

Måndag, sex dagar kvar. Smockan tappar en sko... Så. Djävla. Typiskt. Och hon ska ändå skos på torsdag så det är väl ingen idé egentligen att slå på den tidigare.
 
Det blåste som bara den idag så ville egentligen stanna inne, men gick ut ändå med mössa och höstdunjacka för att skritta ut. Hon fick täcke på sig och blev utsläppt igen sen.
Nya hagen är inte så himla bra för hästarna, det är väldigt mjukt i marken efter skyfallet som varit och det är ingen "hästterräng" med berget och skogen som omringar lägdan så de inte har så bra uppsikt. Men de ska bara gå där tills de andra hagarna har blivit putsade, och då ska hagen byggas upp på nytt. Fast då kan jag inte hjälpa till, tur för mig!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0