Kasagården

Nu har jag sovit ut ungefär elva timmar och sen laddat upp med d-vitamin under dagen. Så nu borde jag väl vara okej igen?

En stämningshöjare i form av hoppträning fick jag också. Jag fick köra Smockan helt själv för första gången och visa upp mina snyggstövlar dessutom. Smockan kändes trött och loj i början för värmens skull men när vi hoppade fram taggade hon till med en bakutspark.
Hon stannade två gånger på ett vattenhinder och jag landade med ansiktet i hennes man första gången. Jag tror att hon stannat en gång förut bara men då var hon oerhört distraherad, nu var det motljus eller något sånt.
Banan var hur enkel som helst. Vi bara galopperade runt och hade skoj. Andra svängen var det höjt till 90-100 cm och även det gick lätt. Vilka resultat man får genom regelbunden träning!

Ikväll prövade vi och hästarna att rida över E4:an och utforska lite. Det är allt nervöst att rida över motorvägen även om hästarna ska vara trafiksäkra. Smockan tittade till på några brevlådor på andra sidan och en dålig dag hade hon kunnat göra en helomvändning. Men vi klarade oss och hade faktiskt lite flyt också då tåget kom efter vi ridit under viadukten.
Hursom hade vi redan planerat en sväng men hästarna var så spända så vi tog en avstickare på en underbar skogsväg som det definitivt kommer att galopperas på. Tyvärr var det en återvändsgränd så vi fick rida enligt planerna.
Smockan blev ännu mer spänd bland husen, så mycket att det vart väldigt obekvämt. När jag tänker efter så brukar inte obekvämt vara det första jag lägger märke till när jag rider en spänd Smocka, så det säger nog en del om hur spänd hon var. Tillbaka på rätt sida E4:an kunde vi börja slappna av och trava fint och mjukt.


Imorgon är det röd dag och Smockan, Bodil och Julia ska få så mycket klappar och ompyssling jag bara orkar ge dem!

Idag var det Bodils tur att åka till Cape och träna. När vi kom tillbaka stod flickorna och hälsade oss välkomna.

I vintras har Smockan tappat i vikt, högst troligt pga blodmask. Jag har aldrig sett inälvsparasiter (förutom på hästkunskapslektionerna) men efter avmaskning kom de ut med träcken, och de är så sjukt vidriga! Tänk att Smockan har haft dem i sig!
Så häromdagen kollade jag med ett viktmåttband om det blivit någon skillnad, och det har det... 30 kilo (!) har hon gått upp de två senaste veckorna. Avmaskning och bete var rätt medicin.
Den här veckan har jag kunnat känna hennes mage lite mer mot vaderna när jag ridit, och idag såg jag att hon blivit bredare över hals och manke. Och det är bara bra för hon var smal som ett staket ett tag. Bara det inte blir några andra komplikationer av viktuppgången då bara.

Igår vilade hon och Bodil så idag var vi ute. Vi skyndade oss iväg innan regnet skulle komma och provade stå inne när vi gjorde iordning hästarna. Vi kallar det för mjölkkammaren och är perfekt som hovslagarspilta. Men det är målat golv så det är halt som is, så jag fick panik och blev väldigt chockad då Smockan förlorade fästet av att bara flytta på bakdelen. Hon sprattlade omkring och var på väg att lägga sig ner om inte kedjorna hållit upp huvudet på henne. Usch vad otäckt det var...

Men hon klarade sig bra och vi kom iväg. Regnandet har gjort grusvägarna mjuka så vi fick ganska många kilometer i kroppen. Blåsigt men varmt i luften, hästarna skötte sig och slappnade av. En liten tjuvgalopp blev det och sällskap av en körhäst sista biten hem.

Mockade halva hagen också innan den tredje hästens ankomst och pissvädret tvingade mig att avbryta.

Det blev vilodag för hästarna så att mattarna kunde städa lite i sadelkammaren inför hästkompisen som flyttar hit imorgon.
Det är fint väder just nu så det känns lite avlägset att det ska regna inatt och imorgon. Men lilla prinsessan får ändå ett täcke på natten tillsvidare, fast ett lite varmare nu ifallatt.