Kasagården

Det där var ett roligt, litet äventyr!
Vår första tävling ihop, min andra totalt och första borta någonsin, på Kramfors ridklubb. Det var faktiskt ganska fint där, mysigt beskriver det bäst. Övik känns skräpigt och kalt i jämförelse. Men det kan vara försommarvärmen och -grönskan som gjort mig förblindad.
Från igår kväll när jag började göra packa bilen så fick jag en ny sorts nervositetskänsla. En konstig spänning i bröstet, som en spänd fjäder, som jag hade från att jag gick och la mig ända till framridningen kanske? Nervositet och pirrighet kombinerat i en spänning och om den brustit hade fått mig att börja grina typ. Men Smockan var snäll och rutinerad och uppförde sig exemplariskt hela tiden, så hon gav mig ingen anledning att börja böla. Tur det eftersom jag körde fel till transportparkeringen (...) och personerna i sekretariatet inte hade någon koll.
Vi var där i god tid, skrittade fram länge och då fick vi gå in på framhoppningen. Svårt det där att uppskatta tid på tävling. 80 cm bed A var första klassen och den gick hur bra som helst. Enklaste bana möjligt där vi bara rullade på i en perfekt galopp. Tredje snabbaste tiden av nollfelarna.
I 90 cm A + A hade vi ett tidigt startnummer så jag stressade lite med att gå banan. Många efteranmälda sabbade lite av uppvärmningen och vi hade inte lika rytmiskt på alla hinder. Men än en gång var vi felfria och fick rosett! Med bed A i omhoppningen spelade tiden ingen roll utan alla med en nolla vann. Så vi tog det piano och red de största vägarna. Så där blev vi långsammast men i första fasen var vi näst snabbast. Vi kanske har en chans på placering då tiden räknas med bara vi fixar omhoppningssvängarna?