Liten uppdatering

Nu är dubbelläsandet äntligen över och jag kan fokusera på kandidatarbetet (och växtodlingskursen lite senare). Sen sist jag skrev något har Smockan hunnit få en liten hornhinneskada och stod med en mörkläggande flughuva i sjukhage förra veckan. Skadan har läkt och vi kan fortsätta med hennes fat camp. Jag tycker att hon blev fetare igen på den korta vilan, speciellt efter vår barbackatur där hennes magfett skvalpade med i varje travsteg. 

Kvällstur

 

Senaste nytt

Det händer inte speciellt mycket i Uppsala. Läser 200% den här månaden och tyvärr överlappar det med mitt kandidatarbete som jag skriva i vår vilket ger mig lite panik. Ska skriva om näringsbehov hos föl vilket ska bli jätteintressant men hoppas att jag lyckas skriva något bra trots allt arbete. Smockan är igång och ska börja galopperas på grusvägarna som tinat fram redan. Magen har minskat rejält utan att hon blivit knäpp av en mer restriktiv högiva än innan. Hon har tyvärr ingen hagkompis än men hagen är rätt kul för henne att gå i ändå. Är så glad att ha henne i Uppsala igen, kan inte förstå hur jag klarade av hela hösten utan henne!

Wirsbo herrgård

I födelsedagspresent av världens bästa Johan fick jag en övernattning på herrgården på bilden och två privatlektioner på ridklubben intill. Fick rida Edward som var otroligt fin och rolig att rida. Han var så välutbildad och gav en så tydlig känsla när jag gjorde rätt. Min dressyrsits är verkligen superdålig så vårens stora köp får bli en dressyrsadel till Smockan och så slipar vi på det tillsammans. På söndagen blev det lite markarbete med studs som alltid är lite klurigt när man inte känner till alla knappar på hästen. Avslutade med en liten kombination och jag var feg men kände att det är läskigare att komma lite kort och krokigt in i en kombination än att galoppera på i anridningen. Har tappat all känsla för mer avancerad ridning än uteritter känns det som men efter den här helgen känner jag mig mer motiverad att kämpa på med Tjockan och få henne i form.

Förra helgen

Förra helgen for jag hem och spenderade tid med hästarna innan jag tog med Smockan ner till Uppsala. Smulen har vuxit.
Lily är rätt stor.
Smockan är tjockare än tjockast.
Smockan har varit drottning på Kasagården.
 
Fick köpa en ny, längre sadelgjord till Smockan för att kunna rida med sadel. Aldrig att hon ska bli så tjock igen! Fri tillgång på hö, inget arbete eller digivning har gjort att hon fyllt på reserverna så att säga.

Snart

Bara två veckor kvar tills jag träffar världens bästa häst igen och tar med henne tillbaka till Uppsala!

Bilder från i julas

Var hemma i en vecka i år med Johan. Hästmys och total semester från jobb och plugg.
 
Smockan var tjock och fluffig, red henne tre gånger vilket hon tyckte var superkul innan jag blev för förskyld. Det är bestämt att hon kommer till Uppsala i februari och det ser jag jättemycket fram emot. Smulen är så busig och glad, önskar att jag fick vara med honom varje dag. Han får bo kvar hemma innan det blir unghingst-kollo till våren/sommaren. Lily är snäll men verkar prata med stalltomtar, står alltid vänd mot dörren när hon är uppbunden och blir skrämd för lite allt möjligt. Men hon är ju bara 1½ år, när hon blir vuxen kommer hon nog att bli lika lugn som Bodil.

En vecka kvar

Saknar min häst så himla mycket nu! Har en veckas plugg kvar, sen blir jag långledig efter en lång period av tentaplugg. Deltentor varannan vecka i en jag vet inte hur lång period, men trots den konstanta stressen har det gått bra resultatmässigt för mig. Var bäst i klassen förförra tentan och tredje bäst på den senaste, fått i snitt 85 %. Men det ska bli väldigt skönt när kursen är över och jag får sova i min säng i Kasa och pussa på hästmular varje dag i en hel vecka. Ska till och med rida Smockan för första gången sen juli!

3 årsjubileum

I måndags gick en viktig dag obemärkt förbi, nämligen min och Smockans årsdag. Jag hatar att vara 50 mil ifrån henne. För i en och samma häst finns en fantastisk vän, rolig personlighet jag kan skratta åt och en erfaren hopphäst jag kan lita på. Efter nyår kommer hon förhoppningsvis ner till mig i Uppsala efter att ha varit fostermamma till finaste Smulen och vara sugen på att bli ridhäst igen.
 
Jag <3 Smockan

Hem till Kasagården

I torsdags fick jag som har BE-körkort köra hem gårdens nya höbalspress. Stannade kvar till lördagen då jag åkte tåg tillbaka till Uppsala.
 
Lily har blivit väldigt fin i kroppen sen i somras då betet kanske inte räckte till helt för en växande unghäst, nu har hon tvärtom fått en liten rund mage. Bodil är som vanligt och Smockan med bortsett från den enormt feta magen. Fri tillgång till hö är bra för den lilla hetpannan som kan stressa upp sig över mat men inte för hennes midjemått. Smulen har fått en diagnos som går att behandla och inte påverkar hans framtid som ridhäst. Han har fått ett BackOnTrack-täcke för att värma upp hans stela ryggmuskler som han fått av sjukhagen. Den har nu blivit utökad och han får röra på sig så mycket han vill numera.
 
I Uppsala har jag mycket fritid vilket är tråkigt, men den här årstiden är samtidigt den sämsta under hästägar-året. Det är visserligen skönt att slippa leriga hagar och att cykla i regnet till stallet men saknar min bästa vän oerhört mycket, så på något sätt är det ändå värt allt slit, blöta kläder och kalla kvällar i, på väg till och från stallet...

Smulpojken

Tyvärr blev Ultunabesöket inte ett dugg givande. Hoppas på en kiropraktor och en jävla massa tur/magi/healing osv.

Kasahelg

Så i helgen for jag och Johan hem för att hjälpa till att slakta fåren. Tolv stycken togs och nu har vi bara sex kvar. Slitigt men lärorikt.
 
Det syns på Smockans ögon att hon vill vara en arbetande häst. Ser nästan hela tiden lite vitt i dem och när hon blir avbytt med Bodil från att vara Smulsällskap så rejsar hon runt i hagen med Lily. Hon är fruktansvärt rund om magen också av allt hö och den obefintliga motionen.
 
Smulen är en sån fin hingst och är så snäll. Han är halt och ska till scint här i Uppsala nästa vecka. Eftersom han fryser vid intaget då han inte rör på sig och diar sin mamma som andra föl kan göra så fick han prova ut ett regntäcke. Han var jättebehändig och inte ett dugg rädd utan stod och nosade på täcket när det låg på. För att han ska läka bättre måste han vara varm och det blir han nu.

Pausbild

Här händer ingenting! Men om två veckor åker jag hem för att hjälpa till att slakta lammen, och passar då på att pussa Smockan och Smulen så mycket de tolererar.
 

Hagbus

Tidigare i veckan fick hästarna beta några timmar i vinterhagen där gräset vuxit till efter den senaste tidens regnande. De blev väldigt glada och busade runt länge.
 
Nu är jag i Uppsala igen och plugget börjar på måndag. Smockan stannar kvar med Smulen och resten av flocken i Kasa till början av december. Vi vill inte sära på dem innan han är sex månader och stor nog för avvänjning som om Tickan hade varit i livet. Eftersom Smockan tog hand om Smulbabyn direkt efteråt så har de ett band som inte är värt att bryta för min egen själviskhet - att ha Smockan med mig hit till pluggstarten. Istället får hon gå och skrota i hagen och jag får hitta på något att sysselsätta mig med i höst...
 

Att lära föl dricka ur hink

Dagen efter Tickans död åkte vi till Granngården och köpte den enda hinken med mjölkersättning som fanns, dessutom med utgånget datum. Som tur var gick det att beställa säckar på Royal Hästsport så det skulle finnas mat för ett tag framöver. Det här var på tisdagen, tolv timmar sedan Smulen diat sist och han hade inte ätit något förutom lite fölpellets. Vi fick trycka i honom ersättningen med en spruta i munnen för annars drack han bara vatten. Hinken med mjölkersättning hängde orörd i boxen så på onsdagen tog vi ut en veterinär som sondmatade honom och gav dropp. Inför natten provade vi släppa ihop honom i samma box som Smockan och det gick hur bra som helst. Förra året var hon fölvakt åt Lily och Möjlighet när de sov och hon har inte försökt bita Smulen såvitt jag kunnat se, vilket både Tickan och Bodil gjort flera gånger.
 
Hela veckan hade det varit jättevarmt väder och vindstilla så hästarna gick ut tre timmar på morgonen och stod inne på dagarna tills det var svalt igen. Smulen började följa efter Smockan i hagen och det kändes bra.
 
Jag började bli frustrerad över Smulen som inte drack mjölkersättningen utan försökte tugga i sig höstrån bara. Överallt på internet står det: "Lär fölet dricka ur hink så snart som möjligt", men ingenting om HUR man lär dom det. Han hade ingen sugreflex när jag stoppade mjölkdoppade fingrar i munnen, bet ihop när jag försökte med nappflaska, utan det var med sprutan han fick i sig små mängder. På torsdagen hittade jag äntligen andra instruktioner om hur man lär föl att dricka ur hink: stoppa upp en skål i mulen så fattar de snart att man ska dricka.
 
När jag gick ut i stallet för att pröva låg han ner i boxen bredvid Smockan men var vaken. Helt idealiskt för då kunde han inte gå undan så lätt. Det tog en minut och sen drack han! Jag blev så lättad och några timmar senare kunde jag med samma tillvägagångssätt få honom att dricka ur den specialgjorda hinkhållaren på väggen. Inför natten repeterade jag proceduren så att han kunde dricka från hinken och på fredag morgonen började han dricka på eget initiativ.
På samma sida där jag lärde mig hur man får föl att dricka ur hink stod det att de inte vill stoppa ner huvudet i en hink vars kanter går högre än upp till ögonen. Så lite improviserat fick vi skära till en plasthink som ovan och ställa dit en fyrkantig plastbytta med mjölken. Det verkade vara tricket för inomhus drack han upp nästan allt därefter.
 
Andra steget, att lära honom dricka ersättningen i hagen, var lite svårare. Jag hade fått honom att dricka från hållaren i hans creep-feeder (fårens tidigare vindskydd) och sett han göra det självständigt en gång men storhästarna tänker ju inte på hur ofta han behöver äta. Smockan som han följer efter går hellre längre bort till det bättre gräset än Bodil som helst står vid grinden. En annan grej än hur ofta han dricker är hållbarheten på ersättningen, smakar det sämre när det är framme länge i värmen? Så pappa byggde två hållare i trä med plats för större hinkar när mängden ersättning skulle öka och för att få med en kylfunktion.
Under hinken finns det plats för två kylklampar som man haft i frysen. Med de nya hållarna drack han vidare inomhus efter en initial tvekan och ute slutade han, och då mindes jag att jag läst att mjölkhinken ska ha en kontrasterande färg mot omgivningen för att fölet ska lättare hitta den. Så jag målade hållaren vit och fortsatte med samma inlärningsprocedur pånytt.
 
Sedan dess har allt gått bra med Smulen och hans mjölkdrickande, bortsett från igår förmiddags då mjölken var orörd ute. Taket som förut bestod av tunna masonitskivor som böjde sig och utgjorde stor vikt på tvärbalkarna byttes ut till en stor bit plåt inför regnovädret som skulle komma. Troligen vågade han inte gå in och dricka när regnet smattrade högt mot plåten, att han drack upp sin andra ranson när det var uppehåll tyder på det. Därför verkar föl också vara väldigt känsliga för förändringar, bäst är att förebereda sig och se till att allt är lättfixat för att ha en kontinuitet i miljön till det föräldralösa fölet.
 
Så lärde jag Smulen att dricka ur hink. Hoppas att någon som desperat letar efter sådan här information om det värsta skulle hända hittar det och kan använda det.

Om

Min profilbild

RSS 2.0