Får

Har hälsat på Gotlandsfår utanför Uppsala och klappat veckogamla lamm. Smockan har varit haltfri sedan torsdags så nu har vi en lite igångsättning igen, den sista på länge förhoppningsvis!

Vårhelg

Äntligen har jag fått en medryttare igen! Så skönt att vara ledig två dagar i veckan, speciellt om det är en helgdag. Extra skönt i helgen då jag skrev en tenta i fredags och nästa kurs börjar på måndag, hade inget att plugga på dvs.
 
Tyvärr blev det ingen klubbhoppning förra veckan eftersom hon tappat en sko dagen innan. Har låtit henne gå utan eftersom det varit mjukt i marken och hon inte reagerat på det. Sen i fredags började hon småhalta så kanske hon blivit lite sulöm ändå, får se på onsdag då hovslagaren kommer.

Pseudogiraff

Våren fick ett bakslag förra veckan men nu verkar den vara på bättringsvägen. letade efter en bild i ett annat sammanhang och återupptäckte de här på giraffen Smockan, somriga och fina!
 
I måndags skrämde hon upp mig genom att inte komma fram till mig i hagen som vanligt och när jag gick in i hagen hade hon lämnat sitt lunchhö. Matvägrar hon är något fel! Sen var hon väldigt lös i magen och hade låg sinnesstämning, kanske liiite feber med 38,4 grader. När jag åkte började hon i alla fall äta lite hö. Åkte tillbaka på kvällen och gick ut med henne en sväng, då piggnade hon till lite och åt gräs från vägkanten, och högg in som vanligt på kvällshöet. Hon var lös i magen en dag till men sen har hon varit mer som vanligt. 
Det kan ha berott på höet eftersom en annan häst i stallet vägrade äta höet en hel tävlingsdag. 
 
I torsdags hoppade vi för en ny tränare och imorgon är det klubbhoppning 70 cm. Nu ska vi komma i form igen och tävla lite i sommar!

Hoppkurs med Bodil

 
Var hem över helgen för att hoppa med galna Bodil: 
Nejdå, hon var hur fin och duktig som helst!
Första dagen var mest bommar och några små skutt för att spara på krafterna till hoppningen dagen efter.
Hon var taggad och tyckte det var konstiga saker brevid hindren.
Men hon kunde hoppa, en suddig och en skarp bild som bevis, fastän det var längesen sist. Blev motiverad av kursen så ska sluta maska och börja hoppa regelbundet igen.

Det känns bättre nu

 
Så här fin var Smockan på ridpasset idag:
Var själva i ridhuset mestadels av tiden, la fram fem travbommar på böjt spår och red bättre helt enkelt. Tog bort clipsen som hör till Micklemtränset och ska hålla bettet stadigt. Satte på dem för två månader sen och kände ganska snabbt att det blev stumt, fattar inte varför jag väntat så länge. Och med ett litet spö, mer ridning för skänkeln och en lugn framridning gick det rätt bra. Duktig häst.

Det går dåligt nu

# Jag har ingen medryttaren för hon sa upp sig pga att Smockan gått knackigt efter hoppträningarna. Anmärkningsvärt att lägga märke till en sådan sak redan i september och berätta det för mig först i februari. Veterinären hittade ingen hälta utan svaret på det problemet är mer varierad träning.
# Jag varken orkar eller hinner rida varje dag i veckan men vill inte söka en ny medryttare innan hästen är i bättre form, vilket jag inte klarar av för jag inte har en tränare som är pålitlig.
# Jag har inga pengar men har inte tid eller energi för att klara av ett extrajobb.
# Jag har ingen lust att tentaplugga.

Klubbhoppning

Sen kraschen har jag känt mig obekväm när bommarna kommer upp lite högre. På senaste träningen var det ett hinder på ca 70 cm med galoppbom före och efter, redan då kände jag ett litet sug i magen. Men om det händer saker efter, som ett avbrott till exempel, kan jag fokusera på det istället och ta mig över.
Startade därför en klass på klubbhoppningen med lägre hinder, 60 cm. En långsam hinderrehabilitering behövs för mitt självförtroende och jag har ingen anledning att skynda mig för Smockan har många år framför sig. 
 
Lurbo är en jobbig anläggning för någon som vuxit upp med Timrå HF som har dubbla ridhus med inomhusgång mellan och självständig framridning och -hoppning. Här är det framridningsgrupper på tävlingsbanan och två språng vardera innan man får starta. Lite ovant och framförallt svårt att hinna lugna ner en själv med så kort framridning.
Smockan taggade till som vanligt när vi började hoppa och allt flöt på med rätt galopp och avståndsbedömning. Jag har tappat både flås och min blick som varit väldigt bra tidigare, nu har jag börjat titta ner på hindren lite för länge. Men det allra bästa med ritten var att jag inte tyckte det var högt! Kan lätt ta 70 cm nästa gång. Så himla skönt att komma över en liten spärr också, nu vet jag att vi klarar en liten bana.
 

Smockan update

Smockan pinnar på i skog och mark. Det var lite varning för januari-tokigheter en uteritt förra veckan, men då for vi ut igen dagen efter och galopperade hela 20 minuter i sträck. Fram och tillbaka på fina grusvägar. Då blev hon lite uttröttad och sen har jag inte märkt av några fler yahoos.
 
Börjar få tillbaka lite hopplust också men det är fortfarande blandat med en dålig känsla i kroppen efter omkullridningen, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Känns som att mängdträning skulle vara bra så att både jag och Smockan får lite språng i kroppen igen efter ett sånt långt uppehåll, samt få det kännas normalt istället för speciellt med att hoppa. Vill ha tillbaka känslan av att det var buslätt. Men har inte råd med ridhuskort just nu heller så får betala per gång varje gång jag ska träna, så får spara det till träningstillfällen med tränare.

På gården

 
Sista delen
 

I hagen

 
Del 2
 

I stallet

 
Från julledigheten på Kasagården del 1
 
 

Älskade hundar

Nitro 2004-04-05 - 2013-12-18
Elektra 2001-05-05 - 2013-12-19
 
Jag kan inte förstå att ni försvann så fort, så nära inpå varandra, att nu är det bara bilder och minnen av er som finns kvar. Jag är ledsen att jag inte kunde vara där för nu känns det bara overkligt tomt i huset. Men ni har i alla fall varandra där ni nu befinner er.

Höst-suck

 
Hösten är inte min årstid. Allt blir tio gånger jobbigare att göra på grund av mörkret, vädret, bussåkandet mm. Så nu har det varit en-två veckor då ridningen inte varit så bra som den kan vara, trots att mini-hältan försvunnit.
 
Och om jag rider mindre mår jag sämre för att jag inte rör på mig lika mycket, det leder till minskad motivation och då blir jag inte mer sugen på ridning heller.
 
Dessutom får jag dåligt samvete för Smockan när hon bara står i hagen. Måste verkligen ha en tränare som kan hjälpa mig med hopposäkerheten och få tillbaka lite hopplust.
 
Vill ju flyga över en meters-oxrar utan nervositet...
 

Gimo herrgård

 

Två-årsjubileum

Idag är det prick två år sedan Smockan klev av hästbussen på stall Skatan i Övik. Vi har blivit samkörda och trygga tillsammans, lärt oss precis hur den andra reagerar. Vid just detta tillfälle lite ur form efter konvalescensen men under uppbyggnad. Min allra bästa vän, utan henne är livet inte värt att leva <3

Om

Min profilbild

RSS 2.0