Hantering av ston på stuteri eller seminstation
Brunstkontroll
På stuterier kan man kontrollera om stoet är i brunst genom att låta henne träffa en hingst. Detta kan göras genom att hon får hälsa på hingsten som står i en box. Då tittar man efter brunstbeteende hos stoet som sedan graderas på en tregradig skala. Det svagaste tecknet är att hon enbart står stilla, uppställd och låter hingsten nosa på henne. Starkare brunst visas genom att hon även lyfter på svansen. Den starkaste brunsten visas med samma beteende som ovan men även att hon urinerar och blinkar med klitoris. Ett annat sätt att kontrollera brunst på stuteriet är att låta hingsten hälsa på en grupp av ston genom att han står i en sorts box i hagen och stona kan gå fram frivilligt till honom. Det är mer tidseffektivt än att leda fram flera ston individuellt men lågrankade ston vågar inte gå fram till hingsten när det är andra ston där. Om man ändå kontrollerar brunst på detta vis ska man tänka på att ha hela väggar i nederdelen av boxväggarna eftersom det finns en skaderisk om någon häst sparkar med frambenet och fastnar i ett galler. När man låtit ston och hingstar gå fritt tillsammans i en hage har man i studier sett att stoet är den som är mest aktivt uppsökande under brunsten. Upp till 90 % av alla interaktioner mellan sto och hingst har stoet tagit initiativ till.
Gynekologiska undersökningar
Enligt svensk lagstiftning måste ston undersökas gynekologiskt av en veterinär innan hon insemineras artificiellt. I den ingår det att man går igenom stoets bakgrund; har hon haft föl tidigare eller inseminerats/betäckts men inte tagit sig? Äldre ston över 15 år kan ha lägre fertilitet på grund av förändringar i livmodern som sker med åldern, och rasen spelar också roll i hur hög fertilitet hon har. Fullblod brukar ha något lägre fertilitet, varmblodstravare brukar ha rätt bra eftersom de slutar tävla tidigt för att sättas i avel. Stoets generella kondition ses över, att hårremmen ser frisk ut och att hon inte är för tunn eller fet.
Sedan kontrolleras stoets yttre könsorgan, ifall de har några defekter och om det finns en risk för luftinsugning i slidan. Om det finns en risk för det kan avföring och bakterier föras in i vaginan och orsaka infektioner som gör det svårare för stoet att bli dräktig. För att minska risken kan ston i riskzonen få slidan hopsydd i en så kallad caslickoperation och snittas upp strax innan fölningen.
Veterinären tittar inuti vaginan med ett spekulum (instrument för insyn i kroppshålighet, saol.se) för att uppskatta i vilket brunststadie stoet befinner sig i. med spekulumet kan veterinären titta efter patologiska förändringar eller skador som skett efter eventuella tidigare fölningar. Därefter utför veterinären en rektalundersökning där hen känner på livmoderhalsen, livmoderkroppen och äggstockarna så att de inte avviker från det normala.
Ultrasonografi är ett viktigt diagnostiskt redskap vid brunst- och dräktighetsundersökningar. Med det undersöks äggstockarna och det går att se hur folliklar växer och mognar genom brunststadierna.
Inseminering
Om stoet insemineras artificiellt finns det olika typer av metoder att välja mellan. Med färsk sperma insemineras stoet på samma seminstation som hingsten befinner sig på, ofta samma dag som sperman samlas in. Sperman späds ut med en buffrande, näringsrik vätska som också är antibakteriell för att kvaliteten ska vara den bästa. Ett annat alternativ för att ha hingstar som finns längre bort eller i andra länder till sitt sto är att använda kyld sperma som transporteras till seminstationen där stoet befinner sig. Sperman kyls ned till 5°C vilket gör att livslängden på sperman förlängs. Ett tredje alternativ är att använda fryst sperma som förvaras i flytande kväve och tinas upp precis innan inseminering. Sperma från avlidna hingstar kan fortsätta användas på detta sätt om kvaliteten på sperman är god.
Insemineringstidpunkt
Ston har ett relativt långt tidsfönster då de visar brunst, i genomsnitt 6.5 dagar. Det bästa resultatet fås när man inseminerar med färsk sperma vid den tredje brunstdagen och sedan varannan dag. Fryst sperma har en kort överlevnad efter upptining på 8-12 timmar, jämfört med 2 dagar för färsk sperma. Med fryst sperma behöver man därför inseminera så nära ägglossning som möjligt för bästa resultat. Det blir också säkrast resultat om fryst sperma används till unga, friska ston eftersom det annars kan var svårt att få bra dräktighetsresultat med fryst sperma. Till ston som brukar ha problem med att bli dräktiga rekommenderas färsk sperma för bäst resultat.
Vid all inseminering eller betäckning får stoet en akut inflammatorisk reaktion i livmodern som en respons på den främmande materian (sperman). Livmodern brukar ”städa” sig självt inom 48 timmar men detta påverkar inte resultatet av betäckningen eftersom sperman befruktar ägget i äggledaren och embryot inte kommer ner i livmodern förrän efter 5-6 dagar. Men om stoet har något problem så att infektionen stannar kvar och livmodern inte städar sig själv får hon en inflammation i livmoderslemhinnan vilket gör att fertiliteten blir nedsatt. Om ston lätt får sådana kvarvarande infektioner som inte går över av sig själv behöver de behandlas efter varje inseminering. Sådan behandling kan vara att livmodern sköljs ur med koksaltlösning och/eller injektioner av oxytocin som gör att livmodern kontraherar sig och trycker ut ackumulerad vätska.
Dräktighetsundersökning
Stoet undersöks med ultraljud 16 dagar efter inseminering eller betäckning för att se om hon är dräktig. Vid den 16:e dagen bör embryot ha fixerat sig i livmoderslemhinnan, vid bifurkationen där livmoderkroppen gör över i livmoderhornen, och man kan hitta den lättare vid undersökningen men man letar även efter fler embryon på andra stället för att kunna utesluta tvillingar.
Diagnostik för problemston
Andra metoder än de som redan beskrivits brukar användas för ston som har svårt att bli dräktiga eller fullfölja sina dräktigheter.
Bakteriologiska prov: en tops i ett skyddande skal förs in i livmodern, när den passerats livmoderhalsen trycks topsen ut ur skalet och ett svabbprov tas. Provet skickas för odling och de uppodlade bakterierna testas för antibiotika resistans.
Cytologi: tas på samma sätt som bakteriologiska prov. En tops svabbas runt i livmodern och förs sedan ut på ett objektglas som studeras i mikroskop. Vad som kan ses från provet är celler från livmoderslemhinnan, om det finns så kallade neutrofiler (vita blodkroppar) det är det ett tecken på inflammation i livmodern.
Biopsi: en bit av livmoderväggen knips av och studeras i mikroskop. Man tittar på cellerna efter förändringar som inte finns hos friska individer. Det kan exempelvis finnas kroniska förändringar i livmoderväggen med inflammatoriska celler, eller förstorade körtlar med kvarhållen vätska som kan orsaka att fostret inte får tillräckligt med näring.
Hormonanalys: om stoet har tumörer i äggstockarna kan det upptäckas om man mäter upp höga halter av anti-müllerskt hormon.
