Hundbus under trettondagshelgen

 

Randoms

Nyckelpiga som satt i solrosen på balkongen i somras och Pollux som myste i sängen i våras.
 

Tillbaka till Wiks slott

Detta är en grav för Hans Henric von Essens hästar. En sådan gravsten ska Smockan få när hon dör.

Fler bilder från Lillkasaviken

 

Pollux i Lillkasaviken

 

Sommarkväll

 

Kvällspromenad i Hedesunda

 

Pollux på skogspromenad

 

Mina fina djur

Dags för en liten uppdatering?
> Har två tentor om tre veckor och har försökt börja plugga till dem redan förra veckan. Det var länge sedan jag läste två kurser samtidigt och vill ha tid att lära in allt men har jättesvårt att komma igång.
> Mitt examensarbete kommer jag troligtvis börja skriva på i november, det kommer handla om något så random som syn hos höns. Supersvårt ämne men väldigt intressant och möjligen så kan det vara ett dolt välfärdsproblem hos värphöns, slaktkycklingar och även sällskapsfåglar att dagens ljuskällor inte är anpassade till deras syn. De är mycket känsliga mot ljusflimmer som vi människor inte ens har möjlighet att uppfatta.
> Annars är Pollux friskförklarad från sin lilla minifraktur i ett sesamoidben i bakknäet och får promenera som vanligt och springa lös lite försiktigt. Nu när det är ljust ute långt in på kvällen har jag mer ork dessutom och har följt med på kvällspromenader igen som jag inte haft lust med under hösten och vintern.
> Smockan är smal och fin att rida. Två hästar i stallet blev förskylda för några veckor sedan och för säkerhets skull satte vi hela stallet i karantän medan provtagning gjordes. Under tiden för tillfrisknande har vi inte fått rida i ridhuset vilket Smockan inte haft något emot, tvärtom har hon nog aldrig varit finare i skogsdressyr.

Pollux

 
 
 

Resumé av hösten 2015

 
 
 
Hösten har varit ganska så stressig. Min medryttare har backpackat i Sydamerika och jag har tagit hand om Smockan själv. Har varit väldigt osugen på att rida så för att inte få prestationsångest har jag ridit i mjukisbyxor så att jag överhuvudtaget orkat komma upp i sadeln. Nu har jag kompenserat så att säga genom att skaffa en till medryttare fastän den ursprungliga är tillbaka. Tror det blir jättebra för både mig och Smockan, jag kan plugga på och hon får ändå bli riden som hon tycker om. En distanskurs som jag läst har inneburit att jag lärt mig rita hus i ett speciellt dataprogram, nu kan jag göra bygglovshandlingar åt de som vill (mot ersättning dårå).
 
Pollux har varit halt och fick en dignos som inte går att göra något åt, förutom rehabilitering där hans bakbensmuskler ska stärkas. På grund av det kan han inte fortsätta på hunddagiset där alla hundar springer fritt i en stor rastgård och som han älskat, utan vi letar upp ett där det är kontrollerade promenader istället.
 
Och finaste guldpojken Smulen finns inte längre. Det gick inte att hitta hela orsaken till hans hälta som han haft i över ett år, och det som gick att hitta hade ingen bra prognos till läkning. Nu är han med sin mamma Tickan på höjden med utsikt över sjön och kanske lär känna henne lite bättre där de finns nu. Ibland är saker inte menade att hända verkar det som...
 
 

Ny familjemedlem

Pollux är en dalmatinerhane på ca 6 månader, han blev aldrig såld som valp utan bodde kvar hos uppfödaren tills vi fick nys om honom via en bekant. Så nu bor han med oss i Uppsala! Han har en lugn personlighet och tycker om att sova som en ostkrok på rygg. Vi ska vänja både honom och Smockan att rida ut tillsammans så hela den prickiga familjen kan fara ut på tur.

RSS 2.0