Kasagården

Bodils tur att ridas idag. Vi fick inte samma känsla på en gång som i lördags men vi gjorde massor med övergångar och då blev det bättre. Galopp-trav gick oerhört mycket bättre än förväntat, stadigt och fint. En dressyrstart känns längre bort efter idag, men innan vi bestämmer oss ska jag ta en privatlektion med henne.

Resultat från idag:
Clear Round och rosett i 80 cm, dubbelnolla utanför placering i 90 cm.

Övriga resultat:
Två olika, för mig okända, personer har fotat/filmat mig och Smockan när vi hoppat, antar att det beror på Smockans överlägset snygga färg.
Två olika personer som sett oss hoppa hemma har förvånats över hur lugnt det gick.
Slutligen beröm från tre andra personer för hur freakin bra det gick.
Är jag stolt? JA!!

Men det började med lite dåliga förutsättningar när det slog slint i Smockans huvud och hon slet sig precis innan lastning. Transportskydden kasade ner runt hovarna och hon blev rädd för dom och kutade runt i lervällningen. Andra gången det sker, och jag vet inte varför. Smarta jag hade inga handskar heller och nu har jag nog stukat några fingrar. Hursom, med kedja på hade jag kontroll och själva lastningen gick problemfritt.

Tyvärr var vi sena fastän jag blivit övertalad att åka tidigare. Klubbhoppningar brukar vara sega men inte idag. Så stressa upp och rida fram. Första klassen en 80 cm CR gick jättelugnt till. Det ser fint ut på film till och med! Där kom en fram som var med när hon slet sig och hade svårt att tro att Smockan kunnat lugna ner sig så mycket.

Inför 90 cm hade vi mer tid och jag la mer fokus på framridningen, att böja efter innerskänkeln och inte flyta ut med bogen. På framhoppningen var det trångt att hoppa men kunde ändå lägga upp tempot en aning. Man ser ingen skillnad på filmen, men vi kom lite nära på en del hinder. I den klassen var det omhoppning där vi inte red så mycket annorlunda från fas 1. Alla 5 utom placering i fas 2 fick mellan 23 och 23,51 s. Bra ryttare allihop och mitt i smeten hamnade vi, så det är absolut godkänt!

Så himla skönt att hon kan börja med att vara skogstokig hemma men vara cool på bortaplan. Så slipper man oroa sig får både tävling och häst.

Idag red jag 1½ halv häst. Började med en uteritt på Smockan, som skötte sig bra faktiskt. Inte så skvätten och lugn galopp. Red vår långa galoppbacke, höger galoppfattningar var målet eftersom hon varit olydig och tagit vänster flera gånger, men det var inga problem idag. Däremot så tyckte hon på hemvägen att trav var tråkigt så hon tjuvgaloppade lite. 75 min var vi ute.

Och det gav alldeles för lite tid till Bodil, varav den ½ hästen. Hon var så fin och positiv att jag inte ville sluta men 20 min var allt jag hann med. Uppvärmningen var bara lite lattjandes i alla gångarter med med enda krav att galoppera ut i hörnen. Direkt efter lite voltarbete i trav, där jag för andra gången på två dagar kunde ha lite kroppskontroll! Så himla roligt att den uppmärksamheten på mig själv ledde till att Bodil gick jättefint, fastän vi inte red så länge.
Den känslan jag fick idag har gjort att vi bestämt oss för att rida en klubbdressyr i maj! Det blir spännande!

Fina, fina Smockan! Efter ridpass som idag blir jag lite stolt över mig själv som ridit så bra utan hjälp av tränare.
Det fanns ett bra hinder i paddocken idag och byggde fram ett kryss på medellinjen också. På söndag är det klubbhoppning och vi har inte gjort något riktigt på hela veckan så vi tog några skutt idag.
Började med en galoppvolt på krysset. Smockan var lugn och rusade bara när vi hoppade på åttvolt en gång. Vi kunde landa i rätt galopp utom i höger varv. Det var konstigt eftersom vi aldrig haft problem med det förr. Samma sak hände på planket också när jag tänker efter.
Hursomhelst så kunde jag rida på ett visst sätt, sen utvärdera vad som hände och ändra på mig för att göra det bättre. Är inte det utveckling så säg?

Inspirerande väder. Det har strilat ner regn som en fin dusch hela dagen och jag förstod att Smockan frös. Mycket riktigt, vid tolvtiden stod hon och skakade som jag aldrig sett förut. Bucas-täcken blir inte blöta rakt igenom men min känsliga ninja har så tunn päls att hon blir lätt nerkyld. Bodil var det inte lika illa med men hon fick ombyte också.
Sen åkte jag och hälsade jag på jobbet, och försökte gå på stan. Jag hatar att göra det, ska sluta med det och bara internethandla för jag hittar inte ett skit.
Hoppträning inställd så det enda rätta är att vila upp sig, för från och med imorgon är sjukperioden slut och jag får fortsätta med dyngskottning. YIPPI!!1!

Äntligen en riktig ridtur! Smockan blev skodd igår och nu slipper hon broddar och snösulor, så hon kunde smyga ljudlöst som den ninja hon är.
Det var jättefint ridväder nu ikväll, dimma, vindstilla, fågelkvitter. Smockan var oerhört laddad eftersom det var en vecka sen hon var ute, men jag misstänkte först att hon fått energidryck istället för vatten medans jag vart frånvarande, vem vet? Det blev bara en kort tur men som tog en timme ändå. Mestadels skritt så galopperade lite i paddocken när vi var tillbaka.

Sen vore det brottsligt att inte dela med mig av denna tokroliga knäppis.

Nu ni, nu är huvudet bättre så att jag kan gå omkring och känna mig osjuk. Däremot kan jag inte andas riktigt genom näsan men det får duga.

Jag följde med till stallet ikväll för att se Bodil ridas, och fick omedelbart abstinens så hoppade upp barbacka på Smockan och skrittade med till vägen. Sjukan har gjort min hjärna luddig för jag hade glömt hur vass Smockans rygg är. Det gick helt enkelt inte så jag hoppade av tillbaka vid stallet och tittade på från backen.
Övningar och tips på hur man musklar en hästrygg mottages tacksamt!
Sedan ryktade och myste vi en lång stund och Smockis verkade så nöjd.

Har lejt bort ridningen ikväll så att jag kan stanna hemma och vila. Roligare än så blir det inte.

Men jag fångade den hårdhänta lekfabrodern på bild igår, fast P.B. hade bitit i halsen på honom så han fick vad han förtjänade.

Jag blir inte sjuk så ofta men när det väl händer blir jag väldigt dålig.
Tur nog kom Instagram till android så jag har något att fördriva tiden med.
Jag heter Pauline_Klasson, följ mig så det blir lite roligare.

Lite havsluft och ridning kan inte göra annat än att pigga upp en!

Jag tror inte att jag vågar säga vem som tränade stallcheferna igår men det var en av Sveriges bästa ryttare. Jag grämer mig som inte tittade efter mer noggrannt vem det var, för chansen att vara med om det igen är liten.

 I alla fall så stod hindren kvar i snösörjan. Jag fick en idé och bad mamma sänka de två högsta (145 cm!) räckena till en meter, för då vänjer jag mig vid den höjden utan att behöva hoppa dem. Är man höjdrädd så måste man börja någonstans. Nu kändes det inte alls läskigt utan som om vi skulle kunna fixa det. Tur att jag har en så rutinerad häst också!
Men underlaget var kasst idag så det hela liknade mest en avrastning, men sådana behövs ibland.

Aprilvädret slog till igen.

Det känns tungt. Fast bilden är från januari så det är inte så mycket snö, då hade jag blivit deprimerad. Nä, nu känner jag mig lite nere eftersom jag har halsont igen kombinerat med förskylningskänslor. Resten av familjen hostar rakt ut (ÄCKLIGT!!!!!) och då kan inte ens jag värja mig från deras baciller.
Och jag har dåligt samvete som låtit Smockan stå så mycket på sistone. Så idag måste jag rida oavsett min lathet.

Skulle smyga närmare hackspetten när vi hittade en skadad fågel.


En gråsiska som flugit in i verandadörren...

...men som bara var lite omtöcknad.

Känslan jag har haft på sistone stämmer exakt med bilden.

Nej! När Smockan tog två galoppsprång istället för tre på 14 meter. Överdrivet kan man säga.

Ja! Sista linjen, en dogleg, där jag fick igenom förhållningen och kunde ta andra hindret i samma tempo som det första.

Beröm! Jag blir inte stressad när Smockan skenar iväg utan rider enligt planen, så Smockan får chansen att besinna sig själv.

Pinsamt! Rider an mot serien med tre hinder på långsidan, Smockan bryter av till trav. Mot det andra saktar hon ner till skritt, blir väldigt förvånad och pushar henne över resten. Hon kan verkligen inte springa och bajsa samtidigt...

Vilken tokig häst alltså...

Jag tror att jag fått någon sorts handlingsförlamning, för jag orkar eller hinner inte göra något känns det som. Som idag, har bara ridit. Vilket slöseri.
På plussidan; jag kommer få sommarjobb på samma företag som förra året. Tyvärr inte på samma avdelning vilket är skittrist för jag trivdes så bra med både kollegor och arbetsuppgifter.

När jag red Smockan så blev jag lite oroad när vi galopperade för då slutade hon lyssna och nära på stack iväg med mig. Bromssträcka 1 km typ. Men det berodde till stor del på upplägget. Planen var att galoppera bortåt, men en promenerade människa gjorde att jag vände efter halva vägen och galopperade hemåt istället. Och det var tydligen väldigt upphetsande.

Det går inte att ladda upp någon bild just nu heller, inte för att jag tagit några nya...

Påbörjade självspäkningen eller motivationstestet den 1 april. På 17 dagar har jag grävt 11 meter vilket ger 1,5 meter/dag. I den takten är jag färdig med de resterande 23 metrarna till den första helgen i maj.
Något som inte är inräknat är att resten av de 85 cm djupa rännorna är fyllda till åtminstone 70 cm, jämfört med de ynka 45 cm jag haft hittills. Så om man räknar på hur många kubikmeter jag gräver per tillfälle så kommer det ta många, många dagar innan jag är klar...

Jag har varit ganska orkeslös de senaste dagarna som synes. Har ridit och dragit ihop ris till våra majbrasor (blir tre stycken).

I söndags red vi ut och galopperade i den långa bananbacken. 1,2 km på tre minuter. Inget snabbhetsrekord men det gick uppför och syftet är att de ska orka ridas hem i sommar.

Igår markarbetsträning där jag fick rida båda hästarna. Smockan var lugn och Bodil supertung. Fattar inte hur mamma orkar rida henne. Förvänd galopp med henne i alla fall, höger galopp i vänster varv gick hur bra som helst, åt andra hållet fick vi till två hörn utan omslag men inte efter varandra. Bodil blev mjuk som smör i den rättvända sen.


Har saknat älskade Blomman mer på sista tiden

Usch, usch, usch vilket tråkigt väder!
Det var helt okej tills vi skulle åka till stallet, då började det snöa från sidan. Åkte dit i alla fall och upptäckte att Bodil fått ett sår på insidan av baklåret..? Det satt så himla konstigt med svansen ivägen men troligen är det en broddspark... Den misstänkta lilla ninjan själv frös så hon skakade.

Men så blev det uppehåll så vi sadlade snabbt och stack iväg. Blev ute 25 min då det började snöa igen och för att det var så helvetiskt kallt. Hoppas på bättre förutsättningar imorgon.

Uteritt med pållarna runt vår sväng. Pigga och glada, sol och vårvärme, gräsänder som skrämmer livet ur alla och en gigantisk traktor. Det innehöll ritten.
Jag var duktig som satt kvar när änderna började flaxa och ha sig för plötsligt var Smockan vänd åt motsatt håll. Jag höll på att sträcka ljumskarna i samma veva för det var där det tog. Ganska skickligt istället för att hålla i mig i tyglarna eller hur?
Och från att hästarna har tävlat om att vara snabbast i galoppen tävlar de i att vara segast. Men jag klagar inte.
Vi prövade också att gå över vattnet i skogen igen. Bodil tog ett litet skutt men när de fått gå i bäcken som rann på stigen var det inte sån stor grej för Smockan, som tog ett lite större kliv bara.
I helgen blir det mycket ridning, och förhoppningsvis mer bilder för så här mycket text kan vi ju inte ha!

Smockan ska inte ha två vilodagar efter varandra kände jag idag. Först skrittade hon så fort att fick jag nästan håll i sidan, sen var murdelen som stod annorlunda i paddocken läskig trots att vi hoppat över den förut.
Hursom, red vidare med övergångar. Igångsättningar och själva gångarten i sig är jätteenkelt, då är formen, framåtbjudningen, böjningen, allt väldigt trevligt och fint.
Konstigt nog fick jag ingen prestationsångest när jag red samtidigt som stallchefen förra veckan, men idag när det var någon annan där så skar det sig i huvudet för mig. Jag kom på mig själv och fokuserade på övergångarna igen så blev Smockan hur fin som helst av sig själv.

Sedan tömkörde jag Bodil litegrann. Det började tokigt då antingen tömmarna eller gjorden, eller båda, störde Bodil något grymt så att hon fick spel och sparkade bakut några varv. Spände gjorden lite till så att den satt stadigare och sen extra mycket skritt för att vänja henne vid situationen. Jobbade i trav för första gången och det var svårt då hon varken kunde ställa sig inåt eller söka sig neråt som i skritten. Men det är bara att öva på.

Nu händer det inte mycket. Igår var det sludd från sidan så hästarna fick vila. De blev ompysslade och gosade med. Stökade runt lite hemma.
Idag är det dimma och vi ska väl försöka ta oss ut ikväll på någon sorts ridtur.
Imorgon ska det regna på hoppträningen, återkommer om det då.

Jag bjuder på de roligaste bilderna från idag.
Se oss flyga över hindren i fruktansvärda hastigheter!



Min favoritbild. Första gången vi hoppar en mur faktiskt. Ta en till titt på den.




Hon har tävlat fälttävlan, syns det?

Där så, ett normalt språng.

Smockan var lite tokig i framhoppningen, men vad förvånad jag blev när jag kunde göra en förhållning och hon lyssnade! Vi gör framsteg för varje gång!
Jag känner mig så trygg på henne när hon inte bryr sig om några tittigheter och fastän hon springer som en dåre. Vilken läromästare!

Jag har börjat förstå kollagefunktionen i Picasa så här kommer ett till från hoppningen.

Här kommer hon med solsken i blick.

Här travar vi fint.

Och här sprätter vi iväg efter ett hinder.

Imorgon ska jag sträcka på mig och ta en snyggare tröja + väst, för då hoppar vi bana.

Jag har uppenbarligen tajming, men ser också att jag inte vet hur man använder den.

Jag hade hoppats på en privatträning idag men det gick tyvärr inte. Men jag red i paddocken själv, och det gick faktiskt riktigt bra. Fick till och med beröm av Maggan själv.
I början hade vi halva ridbanan så då övade vi noga på hörnpasseringarna. På skolan red vi bara längs fyrkanten en gång och genom att jobba i hörnen blev hästen lösgjord ändå. Smockan har varit halvt lösgjord hela veckan redan så det här hjälpte till lite extra.
Framridna och klara gjorde vi något jag aldrig övar på ensam: övergångar. Jag vet inte varför jag aldrig gör det, tråkigt kanske? Nu var det verkligen inte det för det gick så fint! Galopp-trav ska vi fortsätta med och då ska jag böja lite extra efter voltspåret och kanske flytta undan direkt så hon inte höjer huvudet. Trav-skritt-trav gick kalasbra!
Imorgon rider vi ut och på söndag och måndag är det hoppkurs.

Igår blev Bodil riden av ett proffs. Bodil är en speciell häst så Maggan ville rida själv en gång för att kunna hjälpa oss lite bättre. Summa sumarum är att Bodil ska hållas på gott humör när man värmer upp och på slutet får man börja lösgöra.
Och ryttaren gör ingen konstig min, jag gör så bara när det är andra människor på le blog.

Hoppning ikväll, wootwoot! Jag red väldigt bra i början för då fick jag henne lösgjord och eftergiven rätt fort, och det underlättade resten av passet (no shit?). Jag fick cirka femton små klipp av mamma där man ser hur Smockan dampar efter hindren, det vore väl kul att se?

Själv var jag lite ofokuserad då det var mycket folk på gården och det visade sig i ridningen förstås. Men jag tycker att vi blev bättre och bättre. När hon försökt komma undan två gånger så red vi lite vilt en gång, sen hade hon lärt sig hur det skulle vara och gjorde det kalas.

Och ju fler gånger vi hoppar desto mer förstår Smockan att hon ska hushålla med energin. Hon var helt slut efteråt!

Jag och mamma red ut efter jobbet idag. Smockan var lite bättre än igår "tönt-mässigt", men det var sjunkhål och parkerade bilar som såg till att hon höll sig på vakt.
Nu har hästarna fått lite för fria tyglar i galoppen de senaste gångerna men idag var de nästan sega. Sen tog Bodil täten utan några protester från Smockan..?
Konstigare blev det då vi tog vår enda väg som går runt och där det tinat fram en bäck över stigen. Vid den vägrade Smockis gå över, hon backade in i skogen och hela köret. Då får Bodil pröva, hon tvekar lite men sen hoppar hon över. Hon blir inte fjantig för att Smockan är det! Smockis tog sen ett bautahopp över och krossade nästan min knäskål mot ett träd, men jag klarade mig utan skråmor.

Men det gjorde inte min lilla ninja. Efter att ha slitit på brodden hela vintern så är dom vassa som knivar, och när hon sprattlade omkring så hände det här. Tur nog så är det bara i huden, så hoppträningen imorgon är inte i farozonen.

Nu är Nitro en farbror, sju år fyllda och med gråa hår på hakan.
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Bragdmedalj till mig skottat så djävla mycket skit idag. Som att mocka ut en box med halmbädd, fast man står en halvmeter högre och skiten har legat där i 10 år. Så är det.

Red ut själv på Smockan. Hon har blivit så töntig på senaste tiden, "Hjälp, människor!" typ. Hon var litelite lösgjord från igår. Kändes det som i alla fall på något vis fastän hon var spänd och så. i Fortsatte med övergångar så gott det gick och blablabla. Nu längtar jag till privatlektion och hoppkurs i påsk.

Jag håller på att somna så fattar mig kort. Snön har kommit tillbaka men det gick att rida i paddocken. På träningen var det mycket övergångar vilket var jättenyttigt. Från början tänkte jag att det här gör ju Smockan bara värre när hon kosparkade i galoppfattningarna, men sedan blev hon otroligt lösgjord och fin.
Bodil heter Betong i efternamn nu tydligen, hon var alltså inte så fin idag...

Nu har jag börjat med nästa gödselränna. 16 meter lång, hejja! Totalt är den 90 cm djup men den är "bara" halvfull. Dyngan har brunnit helt så det är jättetung jord.
Träluckan försökte vi få upp dumt nog. Det blev ett litet hål som slukade hela spaden. Det är genom den luckan dyngan flöt genom och ut i brunnen. Jag satte tillbaka brädbitarna så gott det gick, jag vill inte stirra in där när jag skottar där själv sedan. I min fantasi krälar det ut lagårdsormar när jag vänder ryggen till.