Kasagården

Det där provet var ju som att kasta pengar i sjön. Fick sämre poäng än båda förra gångerna. Mattedelen knäckte mig totalt. Konstig grej var att på första kvantitativa delen var jag superstressad och på den andra vart jag klar i god tid, men fick samma antal poäng på båda!

Bättre att mysa med en lerig Smocka istället. En ny boxgranne har flyttat in också.
Nä, nu får jag göra dubbelt så mycket nyttigt imorgon. Synd bara att finvädret var idag och att det ska snöa framöver...

Det blev såklart ett väder-bakslag. Det snöade när jag vaknade och sen har det hållt på hela dagen. Ingen snö som stannar (förhoppningsvis) men man blir blöt och kall av den.
Och när Smockan kom in i boxen så frös hon så att hon skakade. Så jag slängde på stalltäcket för att hon skulle få upp lite värme innan vi red ut. Men då vägrade hon gå över stallplan... Iväg kom vi och vi red bland de läskiga strandhusen för att ta oss vidare längs en väg vi bara ridit en gång förut. Men då satt det en vägbom uppe, så vi fick snopet vända om. Blev nästan bara skritt ute så vi galopperade lite i paddocken men då hade hon inte samma energi. Det är väl lite tråkigt att springa där kan jag tro.

Imorgon vilar hon för då ska jag göra högskoleprovet. Hoppas det nya testet passar mig så att man höjer sig. Andra gången jag gjorde fick jag exakt samma poäng, lyckat eller?

Vad har hänt idag då? Jo jag har förberett utskottning av nästa gödselränna i lagårn genom att lyfta bort astunga järngaller. Sen åt jag luddag och sen åkte jag till stallet för en långkväll.
Först red jag Bodil i paddocken. Gaahh, vad hon är svår!! Hon väljer sitt eget spår och min lilla, svaga innerskänkel kan inte få henne att flytta sig. Hursom, blev lite lätt arg/bestämd som jag behöver bli för att få till en förändring ibland och fick faktiskt lite fason på henne. Höger galopp blev riktigt, riktigt fin och hon skar inte ihop som hon gör ibland när det är för höga krav. Så det var ju bra.

Med Smockan har vi gjort en liten men rolig förändring. Nu är vi med i hoppgruppen på torsdagar! Premiär där idag och tredje gången vi hoppar. Det gick bra, jag känner mig trygg på henne och det är vad som är viktigast. Eftersom vi inte hoppat mycket så var det lite lära känna varandra på nytt. Sen måste jag rida mer dressyr så att grundjobbet funkar.
Sista hindret var en kryssoxer på långsidan. Smockan kom i normal galopp mot, hoppar stort och fint, och när vi landat fräser hon iväg som en b-ponny i omhoppning! Nästa tillfälle är mamms med och då hoppas jag att hon kan få det på film, för det måste se lika kul ut som det känns!

Nu ska jag kurera min hals med lite glass. Om förskylningen inte kom i veckan så lär den blomma ut nu när jag red med nakna öron...

Igår kväll bar vi in 96 höbalar på logen. Nu vet jag inte om jag ska skrota inne eller ute. Det är så roligt att bo här på gården där man upptäcker mer och mer för varje dag!

Bodil är så himla söt!

Red ett paddockpass på Smockis. Hon är svårare att rida i form nu när vi ryat på längs vägarna de senaste veckorna. Så kämpade med att böja och lösgöra på stora mittvolten med två mindre volter ut mot kortsidan. Är inte helt nöjd, och så kände jag tydligt att Smockan blev trött av det mjuka underlaget. Jaja, vi får bygga upp lite flås hos oss båda innan vi ser något resultat helt enkelt.

När jag har rubriktorka tar jag en låt som jag har på hjärnan, om ni undrar.

Då var det äntligen nypremiär för markarbetsträningarna. Paddocken har blivit snöfri men är lite tung och ojämn så Smockan blev lite loj. Sen ville kroppen inte lyda mig, sjukt frustrerande! Har lite halsont igen och vilat lika mycket som Smockan så är lite ur form själv.
Det var nära att bli tårta också. Smockan körde ett uppmärksamhetstest med mig när vi började galoppera åt vänster. Plöstligt tvärvänder hon åt fel håll och bockar lite. Jag var jättenära att sitta av, fast i farten då, då jag nästan satt på ena knäet i sadeln. Svårt att förklara men det gick så fort! Nu ska vi bara köra på med träningarna så borde det bli fason på oss båda.

Det är så himla tråkigt med bildlösa inlägg men det blir ett sånt idag med.
Jag fick något ryck idag och skottade bort den sista dyngan i stalldelen idag. Nu behöver jag få bort gallren över de andra rännorna så kan jag fortsätta skotta några veckor till.

Sedan for vi till stallet och skrittade ut i solskenet, var ute en timme. Smockan var inte så energisk som hon brukar vara. Vi får alltid stanna någon gång och vänta in Bodil men icke idag. Hoppas det är tillfälligt för nu är paddocken framtinad så det borde bli träning imorgon.

Idag var Smockan mycket frisk och fräsh. Så frisk att för varje varv jag ledde henne i paddocken, ju piggare och jävligare blev hon. Suck. Nu har jag slutat vara arg så kan lugnt skriva att hon slet sig hela tre gånger på de tjugo meter som är mellan paddock och hage. Men tummen höll på att ryka sista gången så nu blir det ledträning framöver med träns och kedja, fast allra helst med stigbett om jag får tag på ett.

Bodil red jag barbacka på för första gången. Rund och go är hon men har hög manke. Den lilla damen behöver några dressyrpass för det enda hon vill är att trava fort och gena i hörnen. Det blev knappast någon fason på den korta tiden jag red men Bodil tyckte det var kul hur som helst.

Andra dagen med veterinär i stallet.
Idag var det Smockans tur. Hon var väldigt annorlunda när jag tog in för att göra iordning för ridning. Antingen äter hon ganska målmedvetet eller så är hon lite stissig och orolig. Nu var hon varken eller utan hängde bara. Lade sig inne i boxen till och med. Tänkte direkt på kolik så tog ut henne och gick i paddocken. Hon tvärstannade flera gånger och la sig ner kanske fyra gånger. Var så himla tveksam på vad det var för fel när temp och puls var normal. Veterinären såg hursom att det var gaskolik och gav henne fyra stora sprutor smärtstillande och kramplösande och tio liter dropp. Bara efter sprutorna blev hon märkbart lugnare när smärtan avtog. Efter första påsen med dropp lite piggare och efter andra helt normal (=jävlig) att leda.

Nu ikväll var hon återställd, tack och lov.

Vilken tuff dag för Bodil. Imorse hade hon blivit rädd för något på väg till hagen och slitit sig. Sen hade hon kommit med sina oskodda bakhovar i en brant, isig backe och glidit nerför rätt in i en glasruta på lillstallet.
Så jag for till stallet utan frukost och inspekterade skadorna. Tredje veterinären vi ringde kunde komma (Distriktsveterinärerna hade fullt upp och kunde inte komma förrän på kvällen, eller först imorgon!). En liten flik i ena näsborren klipptes bort och ett jack i den andra fick två stygn.
En otroligt stor tur hon hade som inte skar upp hela ansiktet!

Tokigt nog hade hon tid för skoning senare idag men hon var snäll som en ängel. Smockan blev glad sen när de fick gå tillsammans i hagen efter en hel dag åtskilda.

Vilodag för allihopa idag!
For till stallet och hittade bästisarna stående brevid varandra vid grinden och med öronen framåt. Vilken fin syn <3
Ryktade lite på dem, drog bort Bodils tappsko (hade glömt bort hur man gör...), skruvade i brodd på Smockis och for sen hem.
Alldeles lagomt just idag.

Vilken underbar dag, och vilken underbar häst!!!
Hon är så rutinerad och cool att jag nästan tappar hakan. Hon kände att jag var lite spänd när jag tog in henne för ombyte till transportkläder, så då blev hon också hejsan-hoppsan. Trots det gick hon på tranporten utan tvekan. Ingen av våra tidigare hästar har varit så behändig, både att lasta och köra. Väl framme var hon så cool, så cool. Och när jag började rida hade hon sån bra energi och bjudning.

Själva hoppningen då: byggde upp en fem&halva på långsidan och ett sockerbitshinder på diagonalen. Sen gjorde vi likadant som på vår första hoppträning. Travanridning, Smockan drog iväg efter hindren, jag stod i lätt sits och bromsade henne med en stor volt efter. Men till skillnad från andra gången bytte vi varv idag och hoppade åt andra hållet när hon lugnat ner sig. Då hade hon hela ridhuset att springa fort i men det gör inget eftersom hon lyssnar bra ändå. Det blev rätt många språng och jag kände att Smockan blivit lite mattare. Då avslutade vi med några språng på sockerbitarna, anridning i galopp. Hon hoppade av stort tre gånger av fem men det märktes inte av så mycket faktiskt för Smockan har sådan bra, rytmisk galopp. Sedan avslutade vi och for hem till stallet igen.

Nu är jag så himla sugen på att hoppa regelbundet! Kanske det blir en tävling i sommar också..?
Förhoppningsvis i ett par av dessa skönheter från De Niro som jag beställt. Gissa vilken färg det blev! ; )

På vårdagjämningen kom svanarna till Kasasjön!

Snön är borta i paddocken men det är fortfarande för hårt i backen för några träningar. Så jag och Smockan gav oss ut i snålblåsten för lite motion. Nästan en timme med skritt, trav och lite klättring. Hon blev mjuk och go på slutet med lite stretching.
Imorgon blir det ett stort äventyr då vi åker till ridhuset och hoppar! (om inget oväntat händer...)

Oj vad mycket jag har hunnit med idag! Mejlat, bakat, skottat dynga och övat inför högskoleprov! Ska strax belöna mig med kaka och soffläge.
Jag förstår inte vart dagarna tar vägen egentligen. Min lista på fyra saker var det enda jag hann med idag, bortsett från hundpromenad (som är obligatorisk så den räknas nog inte) och lunch vilket är ovanligt. Jag vill göra mer skit men de mörka kvällarna gör att jag hamnar i något sorts passivt tillstånd. Inte vill jag gå ut i lagårn när det är kolsvart ute!

Där fick ni lite personliga tankar för en gångs skull.
Med hästarna tog vi en ridväg som gick runt, alltså behövde vi inte vända och gå samma tråkiga väg tillbaka! 8 km lång, bara skritt och trav. Vi kom nämligen så att vi gick nerför vår långa galoppbacke och sen uppför våra branta galoppbackar som de rejsat uppför sist. Lite disciplinövning för dem alltså. Men det blev lite kallt med någon plusgrad bara i solnedgången.

Han kan klättra upp i träd, men hur tar man sig ner?

Idag red jag båda hästarna men till nästa gång måste jag ändra upplägg på hela dagen för att få det att funka. Blev jättesen dit och ridningen i sig var helt meningslös och stressig. Nä, nu får jag skärpa till mig framöver!

Utfyllnadsbild?

Uteritt själva, det märktes att det var ett tag sen eftersom Smockan var så fjantig för allt. Höll nästan på att åka av också. När jag satt framför sadeln och hängde med armarna runt halsen på henne hann jag tänka "Vad hemskt om hon kommer lös". Tur nog stannade hon till så jag kunde sätta mig ordentligt och fortsätta. Jag blev grinigare för varje minsta lilla grej som hände, men hon fick sin motion och det blev en liten mysig galopp.

Sen fick Smockan sola prickarna sina, det gillade hon!

När man hälsar på sin häst och man får hästbajs på händerna behöver man mocka hagen. Väldigt jobbigt att skjuta på en skottkärra fylld med bara dynga i uppförsbacke så lämnade lite till imorgon (jippi..).

Vi tog vår 9 km-sväng med den långa galoppvägen bortåt och två brantare backar hemåt. Smockan var spänd av någon anledning i början och det släppte först efter galoppen. Hon kanske hade längtat till den?

Hästarna var väldigt laddade, fattade lugnt men sen sprang dom som bara fan! Smockan brukar ta täten i början men Bodil är snabb hon med. En kilometer kanske det är, när snön försvinner kan man faktiskt rida runt den vägen hem till stallet. Sedan fick de hämta krafter när vi gick neråt till nästa vansinnesgalopp. Det var faktiskt lite vansinnigt för Bodil fattade galopp en halv sekund före oss och det räkte för att Smockan skulle göra ett bocksprång och rejsa iväg. Bodil bockade nog inte men någonting gjorde hon.

Sista branten gick det så sjukt fort! Smockan for som en missil längs vägen, jag tog mantag och fick tunnelseende. Det var mindre läskigt idag än förra gången fastän det på många sätt var värre idag. Men det var så himla kul..!

Idag aktiverade jag båda hästarna. Bodil blev tömkörd i paddocken, hon är rutinerad så det var inga problem med det. Däremot var det blåis så efter en kvart fick det räcka. Övade på att byta varv och provade lite skänkelvikning. När det töat mer ska det bli lite mer ordning på det.

Smockan var hur snäll och lugn som helst. Skrittade ut en halvtimme, hon tittade sig omkring och var cool. Men sen bestämde jag mig hastigt och lustigt för att skritta längs stora vägen tillbaka till stallet istället för att vända som i normala fall. Det kom en barnvagn i starkt motljus men jag tror att hon hade klarat den om inte en gubbe precis hade smugit fram bakom en gran då. Sån himla tur att det inte kom några bilar då när hon kastade sig!

Imorgon: uteritt med Bodil!

Det blev en trevlig barbackatur för Smockans del, och vila för Bodil. Henne borstade jag med ryktstenen och det tyckte hon nog var tillräckligt.

Smockis fäller så himla mycket fortfarande och så är hon inte skön att sitta på, så jag tog schabraket med ludd under och red på. Efter lite problem vid uppsittningen skrittade vi omkring 35 minuter i paddocken, som verkligen är bedrövlig just nu. Vi gjorde väldigt mycket halvvolter och jobbade på böjning och att bli eftergiven. Det gick väldigt bra och Smockan var så fin så!

Hur går det med vårt framtida stall? 
När hästarna kommer hem får de gå på bete såklart men om sex-sju månader är det dags att stalla in.

En av gödselrännorna, 40 cm djup, fylld till brädden med femton år gammal kodynga som nu förmultnat till jord, djupfryst.

Suck.

Hade nästan gett upp och var på väg in när jag kände lite med grepen i andra änden. Där var det mjukt, så jag lyckades gräva bort två meter! Fram kom några skraparmar.

Är ganska så trött i kroppen nu, men hästarna ska gå hyfsat lätt idag hade jag tänkt. Får se vad vi hittar på...

Jag får sluta se fram emot träningarna framöver, de blir bara inställda! Nu ska de försöka få bort isen och smältvattnet i paddocken så att gruset kommer fram. Så vi passar på att ge hästarna en vilodag eftersom det blev så långa ritter två dagar efter varandra.

Det blev en till långuteritt idag!

Den blev nio kilometer den också, och med mycket mer galopp så tror jag att alla inblandade blev rätt möra. Turen började tokigt när Smockan inte ville gå över stallplan... Tur vi hade Bodil som kunde smyga före. Det slutade knäppt också med att Smockan vände helt lugnt en bit innan stallet och gick tillbaka bortåt. Om det inte hade kommit en bil just då hade jag gärna sett vart hon var på väg. Läskigt var det på stallplan i alla fall.

Så Smockan var lite spänd i början. Det släppte lite eftersom och tillslut kunde vi galoppera brevid varandra som ingenting. Mycket galopp blev det, i en jättelång svag uppförsbacke. Det tog på hästarnas krafter men när de fått skritta samma väg tillbaka orkade de med en til galoppbacke. Ojoj, då ville de rejsa! Det var kul, och litelite läskigt.

Nu får jag hoppas att Smockan inte är überbrunstig imorgon och att hon orkar med ett markarbetespass.

Uteritt i det vackra vädret! Red runt Nederön/Överön på vår 9 km-slinga. Glömde kolla tiden när vi red iväg men det gick långsammare än sist. Galopperade mindre eftersom det var bilar och skit som störde.

Hästarna var så snälla och söta när de travade brevid varandra. I den lilla galopp som blev kändes Smockan lite stark, men det var kanske för att Bodil smyg-ökade..? De blev inte lika svettiga som sist, men svårt att säga om de orkar mer eller det var lite lättare för dem.

Red ut med mamma och Bodil i eftermiddags, samma väg som igår. Lika blåsigt, och lite regn tidigare gjorde att isen och snön luckrades upp. Så vi red knappt halvvägs men var ute i trekvart ändå. Smockan trampade igenom i ett litet dike eller vad det nu var i alla fall. Och när vi vänt tillbaka gjorde jag en halvhalt och tryckte sen på för att få henne att hoppa över. Det hoppet var jag inte helt beredd på... Hon tog ett sånt roligt skutt med mig flera ljusår efter, verkligen satte ig på bakbenen och tryckte ifrån! Bodil gjorde ett mer rundat hopp men tyckte det var minst lika kul. Längtar tills vi kan hoppa några hemmabyggda hinder i sommar!

Tråktråktråk! Kvällsträningen är inställd för att underlaget är som det är. Sen har det varit svinkallt och blåst isvindar hela dagen så det tar emot att gå ut. Men skrittade ut med Smockan ändå.

Det är verkligen ett minimum av ridvägar i nejden, så efter lite tänkande kom jag på att vi kunde gå på en uppskottad "väg" in i skogen. En gång tidigare har vi gått där men var som vanligt tvungna att vända efter en kort bit. Jag hade inte tänkt gå riktigt samma väg som sist, men gjorde det ändå och såg att en skogsmaskin kört längs en elledning. Så då följde vi hjulspåren på upptäcksfärd. Smockan hade problem, för hon kunde inte skritta lugnt och det var ju faktiskt i skogen så det var gropigt och dant. Men hon får en guldstjärna för att hon inte försökte vända om vid en läskig vattenpöl utan vadade ut i snön istället för att komma förbi. Hon är den första häst jag har haft som gjort så!

Glömde kolla hur länge jag var ute men frös så förbannat så det blev nog ett tag.

Idag var det tänkt att vi skulle hoppa men det sköt vi upp på grund av underlaget. Istället har jag avbarkat framtida bommar, påbörjat Operation Manryckning för Bodil och experimenterat med tränset.

Smart att tänka på hinder innan man ens skottat ut kodyngan i stallet...

Det blev lite för sent igår för att jag skulle sätta mig och skriva något. Trots att jag är en passiv ungdom så har jag inte vänt på dygnet.

Nu är underlaget fruktansvärt dåligt, i princip bara is. Så på markarbetsträningen fick vi hålla oss till skritt och trav. Jag kunde känna redan i traven hur halkigt det var trots att Smockan har fyra brodd runt om. Första övningen var svår, att rida serpentiner mellan tre bommar. Det var trångt och vi hade för högt tempo för att göra det bra. Sen var jag överlag alldeles för passiv som ryttare och hade för låga krav på Smockan. Så på sista övningen där vi skulle sitta ner över 6-8 bommar fick jag en tillsägelse att möta upp med handen så jag fick ihop henne mellan hand och skänkel. Det var som om Smockis bara hade väntat på det för vilken form hon fick! Och över bommarna... Jag började skratta när hon travade över bommarna för det var så härligt. Peter Markne har sagt att rida över cavaletti ska kännas som om hästen gör armhävningar. Nu vet jag hur det är.

Idag tänkte jag rida ut men ändrade planer (och, tyvärr, grusade förhoppningar) gjorde att det bara blev en halvtimmes skritt. Synd det för Smockan hade sån fin attityd när vi gick iväg, hade det varit en riktig ridtur hade det säkert blivit fint.

Och så var vår hovslagare i stallet igår, så hon fick hjälpa oss med tränset som hon tipsade oss om. Vi har ett nytt bett till det, ett tvådeat pessoabett med stora ringar. Jag har läst nu att det ska man inte använda, men tygeln och bettremmen sitter i den stora ringen så det blir som ett vanligt tvådelat. Hela tränset sitter för lågt men vi har köpt sporremmar för att byta ut de korta remmarna med så snart ska det väl sitta perfekt. Jag kunde inte känna någon skillnad ridmässigt än, men bettet och hela tränset sitter stadigare så det är ju positivt.

Idag fick jag veta hur det ska kännas att rida över cavalettibommar!

Men det skriver jag om imorgon.

Hua, nu är det kallt igen. Uteritt på schemat igen fast en väg som jag och Smockan inte ridit på en månad minst. En orsak är att det är oupptrampat, en annan att det ramlat ner trädd på olämpliga ställen och en tredje är för att man inte kommer så långt. Nu struntade vi i alla orsaker och körde på.

Det var isgata när vi kom ut ur skogen och vi halkade oss fram. Förut i vintras hade vi varit tvungna att vända efter ett tag då stigen var översvämmat. Nu var det ett hårt skoterspår som hästarna inte sjönk igenom. Men efter att ha tänkt igenom smartheten i det hela var vi tvungen att vända ändå. Klockan 12 en söndag, helgen innan sportlovet börjar är det troligen någon som kör. Hästarna är inte skotersäkra och det fanns inte utrymme att gå åt sidan heller. Så surt eftersom vi inte kommer kunna rida på likadant underlag på stigen något mer. När sportlovet är slut kan det ha börjat töa ännu mer och så sjunker man igenom.

Så vi rantade runt i paddocken en liten stund. Smockan böjde sig fint åt båda hållen och Bodil genade i hörnen.

Då var det dags för den gemensamma uteritten. Det är ju så fruktansvärt tråkiga ridvägar, vilket betyder att de inte finns överhuvudtaget. Så vi red längs vägen fram och tillbaka. Hästarna höll sig i skinnet även när vi vände och galopperade hemåt. De är så fina så!

Min förestående sjukdom har inte brytit ut ännu. Det känns värre på kvällarna så hoppas det går över så fort som möjligt, vill ju inte missa några fler markarbetsträningar.

Ännu en solig och fin dag, bortsett från den hemska blåsten. Jag har peppar, peppar klarat mig från att bli förskyld hela vintern så ironiskt nog så verkar jag bli drabbad nu. Solen är bedräglig så här års, klär man av sig minsta lilla så åker man dit för det.

Tanken var att rida ut men varken jag eller mamma hade lust när det blåste så mycket. Vi tar det imorgon istället.

Vi tar lite utfyllnadsbilder så länge.

Idag var det Bodils tur att bli motionerad. Tokigt nog blev det ett till paddockpass för mig men det är vad Bodil behöver.

Hon är ganska nyttig för mig att rida faktiskt. Jag är en försiktig och följsam ryttare (mesig och lat ibland) och det är motsatsen till vad Bodil behöver för att jobba. Hon vill inte galoppera ut i hörnen eller böja sig efter volten så jag får kämpa mig svettig och blå för att överhuvudtaget kunna påverka kolossen. Och då blir hon överraskande fin i formen på slutet.

Tänkte jobba skänkelvikningar idag, i skritt då det töat väldigt mycket och Bodil trampat upp mycket efter uppvärmningen. Gick uselt första gångerna. Red på diagonalen och försökte växla mellan att flytta och gå rakt. Bytte då så att jag red en volt tillbaka innan varje kortsida och lät henne flytta/falla ut mot långsidan. Det gick bättre och avslutade med att låta henne trava runt i sin fina form. Provade att skritta till vägen och tillbaka själva, gick bra det med.


Man, man, man...