Dåså

Det blev lite för sent igår för att jag skulle sätta mig och skriva något. Trots att jag är en passiv ungdom så har jag inte vänt på dygnet.

Nu är underlaget fruktansvärt dåligt, i princip bara is. Så på markarbetsträningen fick vi hålla oss till skritt och trav. Jag kunde känna redan i traven hur halkigt det var trots att Smockan har fyra brodd runt om. Första övningen var svår, att rida serpentiner mellan tre bommar. Det var trångt och vi hade för högt tempo för att göra det bra. Sen var jag överlag alldeles för passiv som ryttare och hade för låga krav på Smockan. Så på sista övningen där vi skulle sitta ner över 6-8 bommar fick jag en tillsägelse att möta upp med handen så jag fick ihop henne mellan hand och skänkel. Det var som om Smockis bara hade väntat på det för vilken form hon fick! Och över bommarna... Jag började skratta när hon travade över bommarna för det var så härligt. Peter Markne har sagt att rida över cavaletti ska kännas som om hästen gör armhävningar. Nu vet jag hur det är.

Idag tänkte jag rida ut men ändrade planer (och, tyvärr, grusade förhoppningar) gjorde att det bara blev en halvtimmes skritt. Synd det för Smockan hade sån fin attityd när vi gick iväg, hade det varit en riktig ridtur hade det säkert blivit fint.

Och så var vår hovslagare i stallet igår, så hon fick hjälpa oss med tränset som hon tipsade oss om. Vi har ett nytt bett till det, ett tvådeat pessoabett med stora ringar. Jag har läst nu att det ska man inte använda, men tygeln och bettremmen sitter i den stora ringen så det blir som ett vanligt tvådelat. Hela tränset sitter för lågt men vi har köpt sporremmar för att byta ut de korta remmarna med så snart ska det väl sitta perfekt. Jag kunde inte känna någon skillnad ridmässigt än, men bettet och hela tränset sitter stadigare så det är ju positivt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0