Blå kärrhök


Lite havsluft och ridning kan inte göra annat än att pigga upp en!

Jag tror inte att jag vågar säga vem som tränade stallcheferna igår men det var en av Sveriges bästa ryttare. Jag grämer mig som inte tittade efter mer noggrannt vem det var, för chansen att vara med om det igen är liten.

 I alla fall så stod hindren kvar i snösörjan. Jag fick en idé och bad mamma sänka de två högsta (145 cm!) räckena till en meter, för då vänjer jag mig vid den höjden utan att behöva hoppa dem. Är man höjdrädd så måste man börja någonstans. Nu kändes det inte alls läskigt utan som om vi skulle kunna fixa det. Tur att jag har en så rutinerad häst också!
Men underlaget var kasst idag så det hela liknade mest en avrastning, men sådana behövs ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0