Kasagården

Hästavel, varför håller vi på med det?

Med avel kan vi förändra exteriör och personlighet inom en ras. Vissa egenskaper som att springa snabbt eller hoppa högt är efterfrågade av hästköpare, ryttare och kuskar, och sponsorer, och med genomtänkt avel kan vi se till att fler hästar får dessa egenskaper. Hästens temperament är också viktigt, vi vill ha lugna hästar att hantera men kanske med lite extra glöd i tävlingssammanhang.

Varför ska vi ha hästavel i Sverige och inte förlita oss på import av bra hästar? Om ett land har ett uttalat mål att vara i toppen inom en disciplin måste man ha en närhet till avelsarbetet, dels för att kunna påverka hur aveln går till för att få önskade egenskaper men också för att kunna ha en bred bas att välja de bästa hästarna från. Länder som Saudiarabien har ingen egen avel men de har råd att köpa de bästa hästarna från andra länder istället. Eftersom Sverige har egen hästavel kan vi också sätta upp våra egna avelsmål. Till exempel finns det avelsmål för olika hälsoparametrar inom ardenneraveln som gör att svenska ardenners är friskare än de är i ursprungslandet Belgien. Svensk hästavel ger sysselsättning och arbete till många personer och hästsektorn är den fjärde största inkomstkällan för svenskt jordbruk. Dock har antalet betäckta ston i Sverige minskat för varje år sedan 1990 då över 27 000 ston betäcktes. Efter den ekonomiska krisen i världen 2008 har det sjunkit rejält och 2003 var siffrorna nere på 11 500 betäckta ston.

Historia om svensk avel

Svensk hästavel började organiseras redan 1874 då de första reglerna kom om hur hingstinspektioner ska gå till. Efter 1914 blev det lag på att alla hingstar måste inspekteras innan de får verka i aveln. Det var inte nödvändigtvis ett krav att hingstarna skulle bli godkända ifall de bara skulle användas på hingstägarens egna ston dock. Staten var ansvarig för inspektioner och kontroll på regelefterlevnad fram till 1983 då riksdagen beslutade att hästnäringen själva skulle ta över ansvaret, i och med det bildades Svenska Hästavelsförbundet. Sedan Sverige gick med i EU sågs den obligatoriska hingstinspektionen som en handelsbarriär och lagen var tvungen att tas bort 2005. För att motverka en alltför utbredd användning av hingstar som inte inspekterats har Svenska travarförbundet infört regeln att unghästar efter icke-bedömda hingstar inte får starta premielopp.

Regler och praktiska begränsningar

Hästaveln omges av många regler. En avelsorganisation måste vara godkänd av Jordbruksverket, annars räknas det som en intresseorganisation. Det är strikta regler kring semin och embryohantering, och avelsarbetet måste alltid följa den svenska djurskyddslagen. Före 2008 stod det i lagen att hästar som misstänktes ha eller har visat tecken på att föra vidare gener som kan orsaka död, lidande eller påverka en avkommas beteende negativt inte får användas i avel. Efter 2008 kom ett tillägg som sa att lagen inte behöver tillämpas ifall det är en hög sannolikhet att en parning mellan två hästar inte för vidare dödliga eller skadliga gener till avkomman.

Hästavel skiljer sig mycket åt från avel av till exempel mjölkkor och grisar. Det är små populationer av många raser, hästarna blir ofta avlade i jämförelsevis hög ålder och med många år emellan vilket saktar ner det genetiska framsteget. Det är oftast en ägare per häst, inte en ägare per 500 djur som i andra djurbesättningar, och många känslor inblandade. Till skillnad från mjölkkor så kan man bedöma egenskaper hos båda könen, på en tjur kan man inte bedöma hur mycket mjölk han kan producera utan hans genetiska anlag för det räknas ut från hans döttrars produktion.

Vilka faktorer bestämmer då hur hästaveln faktiskt går till? Antalet hästar inom en ras spelar stor roll. Mindre raser med få individer tenderar ha fler hingstar tillgängliga för att bibehålla rasen och variationen inom den för att undvika inavel. Antalet hästar styr också hur betäckningen oftast sker. I små raser är det oftast naturlig betäckning vilket begränsar användandet av utländska hingstar, man får ibland transportera stoet långa sträckor istället om man vill ha en speciell hingst. Ett fåtal raser har artificiell inseminering som möjlighet och då kan sperma transporteras över hela världen. Hästar av Engelskt fullblod får inte registreras i stamboken för framtida avel om de inte kommit till genom naturlig betäckning. Vissa rasers stamböcker är stängda så med dem får man inte korsa in andra raser. Inom svensk travsport är det inte tillåtet att tävla med ston äldre än 12 år, med den regeln vill man få in stona i avel innan de blir för gamla. Man har också satt en övre gräns på 150 ston per travarhingst och säsong för att förhindra att han blir överanvänd.

Vilka metoder som används vid betäckning av ston skiljer sig åt mellan olika år samt raser. Svenska varmblod betäcks allra mest med kyld transporterad sperma, därefter färsk och sen fryst sperma, och minst med naturlig betäckning. Svenska varmblodstravare betäcks ungefär lika mycket med kyld transporterad som med färsk sperma, sedan fryst sperma och även här minst med naturlig betäckning. Det finns många fördelar med att använda artificiell insemination. En hingsts kapacitet utnyttjas bättre då ett ejakulat kan delas upp och användas till fler ston än ett. Detta gör att en hingst kan få fler avkommor än vad som vore möjligt med naturlig betäckning, det gör därmed att fler avkommor kan utvärderas och i sin tur ge säkrare avelsvärde för hingsten. AI ger inga begränsningar i avstånd eller tid, minskar risken för sjukdomsspridning och skador som kan ske vid naturlig betäckning. Det gör det även möjligt att använda hingstar som tävlar på hög nivå då naturlig betäckning är för uttröttande för att hingsten ska kunna tävla samtidigt. Att AI används i så stor utsträckning inom svenska varmblodsaveln gör att många internationella hingstar används. Endast 20 % av de använda hingstarna 2005 var svenskfödda.

Innehåll i ett avelsprogram

Identitetskontroller

Den viktiga grunden till ett effektivt avelsarbete är att veta vilken häst som är vem, annars kan man lika gärna strunta i att ha ett avelsprogram. Varje häst behöver ett pass där dess utseende, färg och tecken beskrivs. Man kontrollerar med hjälp av DNA-prov att härstamningen är korrekt och man märker varje individ med chip (eller frysmärkning som för svenska varmblodstravare fram till 2012). Brännmärkning utförs för ett fåtal raser men är inte för individkontroll utan kan vara för rasen i sig eller ett signum för en uppfödare.

Datainsamling av resultat och egenskaper

Vad som behöver tänkas på i detta steg är att man mäter egenskaper som reflekterar avelsmålet, som är lätta att registrera och kan göras på många hästar, och att egenskaperna faktiskt går att förbättra med avel. Några traditionella egenskaper som registreras är gångarter, hoppteknik, exteriör och tävlingsresultat. Några nya funktionella egenskaper som registreras i en del raser är fertilitet, hälsa och temperament. Egenskaper i den svenska varmblodsaveln registreras under olika tillfällen som är frivilliga att delta i för svenska varmblod, som bruksprov (för hingstar), treårstest och kvalitetsbedömning för fyra- och femåringar (endast ston med föl får vara 5 år). Numera bedöms svenska varmblod enligt en linjär skala, med det menas det att man frångått den subjektiva bedömningen där domaren värdesatte hur ”bra” en egenskap hos hästen var. Det var väldigt osäker förut eftersom domare har olika bakgrund och uppfattning om vad som är bra och kan tolka en beskrivning av en bra egenskap helt olika. Med en linjär beskrivning kan man helt objektivt beskriva hästen, egenskaperna beskrivs i två motsatser och domaren ger hästen poäng som bäst passar den. Till exempel kan hovar bedömas som stora eller små, halsen som lång eller kort, ryggen som rak eller svängd osv.

Vad påverkar egenskaperna hos hästar och därmed avelsvärdena?

Man delar in sådant som har effekt på egenskaper i sådana som gäller alla hästar (systematiska) och sådana som är specifika för en individuell häst (slumpmässiga).

Exempel på systematiska effekter

Ålder: på kvalitetsbedömningen får fyraåriga hästar vara med, men också femåriga ston som fick ett föl vid fyra års ålder. Om alla hästar var fyra år skulle de vara jämlika i sina förutsättningar men på grund av fölregeln blir det inte så och det måste kompenseras för.

Kön: man har sett att hingstar och valacker får högre poäng på exteriörbedömningar för sin typ.

År: året som registreringen utförs spelar roll ifall det skett en förändring i regler eller bedömning.

Plats: ifall en bedömning av unghästar sker i Uppsala eller Flyinge spelar roll eftersom det är olika lokaler och förutsättningar. För bruksprovet räknar man inte med plats som systematisk effekt eftersom alla hingstar bedöms under samma tillfälle.

Domare: det inte är samma domare som bedömer alla tre-, fyra- och femåriga hästar i Sverige utan det varierar mellan olika tillfällen.

Födelseår: om det var en genetisk trend det året hästen föddes, till exempel en viss hingst var väldigt populär, så måste det tas hänsyn till i avelsvärdesberäkningen för att det ska kunna jämföras med hästar födda ett annat år.

Exempel på slumpmässiga effekter

Skador: om en häst skadats tidigare det året bedömningen sker kan det ha påverkat i vilket utbildningsstadie hästen är i och hur väl den kan visa upp sig.

Foder: bra, dålig eller fel utfodring har stor individuell påverkan på hur en häst presterar.

Ryttare: om man har en och samma ryttare till alla hästar, som under bruksprovet, räknas det inte men annars kan ryttaren ha stor påverkan på hur väl en häst kan visa upp sig och bli bedömd utifrån det.

Transport: om hästen transporterats långt innan provet kan det med stor sannolikhet påverka hästens prestation.

Varför väntar man inte till hästen har tävlingsresultat innan man avlar på den?

Anledningen till att man bedömer unga hästar innan de har visat sin förmåga i tävlingar och liknande är för att öka på hastigheten som det genetiska framsteget sker i. Genom forskning har man visat att resultaten i unghästbedömningar stämmer väl överens med hur den presterar senare i livet, det vill säga att det är starka genetiska korrelationer mellan dem. Om man tittar på de genetiska korrelationerna mellan treårstester och tävlingsresultat som vuxen kan man se att en framgångsrik dressyrhäst hade höga poäng på bedömningspunkten dressyrtalang. Den hade även bra poäng på typ och galopp, men dåliga poäng i löshoppning. Motsatt kan man se att framgångsrika hopphästar hade bra poäng i löshoppning och dåliga på sin skritt. Detta är generellt, treåringar kan mycket väl ha en dålig dag eller bli stressade då de bedöms. Men om ens häst får höga poäng i till exempel de mer hoppinfluerade bedömningspunkterna, då kan man med stor sannolikhet säga att den blir bra i hoppning som vuxen och få vägledning om hur man ska använda hästen i aveln.

Att uppskatta avelsvärden för hästar

Det är omöjligt att få fram det sanna avelsvärdet för en häst, istället försöker man uppskatta det mest sannolika avelsvärdet. För att göra det kombinerar man information från olika källor och beräknar ett avelsvärde utifrån det: härstamning, avkommeprövningar och egna resultat. Om hästens föräldrar är bra i hoppning är det stor sannolikhet att den själv är bra i hoppning, den får då ett högre avelsvärde för hoppning. Om avkommorna till en hingst presterar bra i hopptävlingar och får bra poäng i hoppning på bedömningar så får hingsten bra avelsvärde för hoppning. Och hästens egna resultat i hoppning spelar också roll såklart. Säkerheten av ett beräknat avelsvärde beror på hur hög arvbarhet egenskapen har, ju högre desto säkrare. Även antalet registreringar påverkar, ju fler desto säkrare.  

Att välja häst för avel

Ston

Om man funderar på att sätta sitt sto i avel ska man försöka få en objektiv bedömning av den av en utomstående person. Gör man det via en unghästbedömning bör stoet vara bland topp tre bedömda för att det verkligen ska tillföra något i rasens genetiska framsteg. Några begränsningar med selektion av ston är att de får få avkommor, 1 föl per år, vilket gör det svårt att få tillräckligt många att bedömas och ge stoet ett säkert avelsvärde. Eftersom ston får så få avkommor under sin livstid innebär det också att fler än de allra bästa stona måste sättas i avel för rasens överlevnad.

Hingst

Hingsten har störst påverkan på avelsframsteg eftersom han kan få fler avkommor på samma tid som ett sto, det ger en större chans för att många avkommor bedöms vilket ger ett säkrare avelsvärde för honom. Eftersom en hingst kan användas till flera ston behövs det inte lika många hingstar, därmed blir det högre selektionstryck på dem så att bara de bästa väljs. Som stoägare ska man vid hingstval fundera på vilka ens egna avelsmål är, är det en speciell disciplin man vill rikta in sig på eller egenskap man vill ha? Kan stoet leva upp till de målen? Har stoet några egenskaper som hingsten kan kompensera för i avkomman? Sen bör man också fundera på redan innan betäckningen om man har möjlighet att föda upp en häst, platsmässigt och ekonomiskt. Ska avkomman säljas så fort som möjligt eller vill man behålla den själv? Ska den säljas måste man tänka på att den ska bli eftertraktad på marknaden och man kan då välja en hingst efter det.

Efter föreläsning av Åsa Viklund.