3 årsjubileum
I måndags gick en viktig dag obemärkt förbi, nämligen min och Smockans årsdag. Jag hatar att vara 50 mil ifrån henne. För i en och samma häst finns en fantastisk vän, rolig personlighet jag kan skratta åt och en erfaren hopphäst jag kan lita på. Efter nyår kommer hon förhoppningsvis ner till mig i Uppsala efter att ha varit fostermamma till finaste Smulen och vara sugen på att bli ridhäst igen.
Jag <3 Smockan
Hem till Kasagården
I torsdags fick jag som har BE-körkort köra hem gårdens nya höbalspress. Stannade kvar till lördagen då jag åkte tåg tillbaka till Uppsala.
Lily har blivit väldigt fin i kroppen sen i somras då betet kanske inte räckte till helt för en växande unghäst, nu har hon tvärtom fått en liten rund mage. Bodil är som vanligt och Smockan med bortsett från den enormt feta magen. Fri tillgång till hö är bra för den lilla hetpannan som kan stressa upp sig över mat men inte för hennes midjemått. Smulen har fått en diagnos som går att behandla och inte påverkar hans framtid som ridhäst. Han har fått ett BackOnTrack-täcke för att värma upp hans stela ryggmuskler som han fått av sjukhagen. Den har nu blivit utökad och han får röra på sig så mycket han vill numera.
I Uppsala har jag mycket fritid vilket är tråkigt, men den här årstiden är samtidigt den sämsta under hästägar-året. Det är visserligen skönt att slippa leriga hagar och att cykla i regnet till stallet men saknar min bästa vän oerhört mycket, så på något sätt är det ändå värt allt slit, blöta kläder och kalla kvällar i, på väg till och från stallet...
