Kasagården

Då var det dags för den gemensamma uteritten. Det är ju så fruktansvärt tråkiga ridvägar, vilket betyder att de inte finns överhuvudtaget. Så vi red längs vägen fram och tillbaka. Hästarna höll sig i skinnet även när vi vände och galopperade hemåt. De är så fina så!

Min förestående sjukdom har inte brytit ut ännu. Det känns värre på kvällarna så hoppas det går över så fort som möjligt, vill ju inte missa några fler markarbetsträningar.