Kasagården

Nu har jag sovit ut ungefär elva timmar och sen laddat upp med d-vitamin under dagen. Så nu borde jag väl vara okej igen?

En stämningshöjare i form av hoppträning fick jag också. Jag fick köra Smockan helt själv för första gången och visa upp mina snyggstövlar dessutom. Smockan kändes trött och loj i början för värmens skull men när vi hoppade fram taggade hon till med en bakutspark.
Hon stannade två gånger på ett vattenhinder och jag landade med ansiktet i hennes man första gången. Jag tror att hon stannat en gång förut bara men då var hon oerhört distraherad, nu var det motljus eller något sånt.
Banan var hur enkel som helst. Vi bara galopperade runt och hade skoj. Andra svängen var det höjt till 90-100 cm och även det gick lätt. Vilka resultat man får genom regelbunden träning!

I vintras har Smockan tappat i vikt, högst troligt pga blodmask. Jag har aldrig sett inälvsparasiter (förutom på hästkunskapslektionerna) men efter avmaskning kom de ut med träcken, och de är så sjukt vidriga! Tänk att Smockan har haft dem i sig!
Så häromdagen kollade jag med ett viktmåttband om det blivit någon skillnad, och det har det... 30 kilo (!) har hon gått upp de två senaste veckorna. Avmaskning och bete var rätt medicin.
Den här veckan har jag kunnat känna hennes mage lite mer mot vaderna när jag ridit, och idag såg jag att hon blivit bredare över hals och manke. Och det är bara bra för hon var smal som ett staket ett tag. Bara det inte blir några andra komplikationer av viktuppgången då bara.

Igår vilade hon och Bodil så idag var vi ute. Vi skyndade oss iväg innan regnet skulle komma och provade stå inne när vi gjorde iordning hästarna. Vi kallar det för mjölkkammaren och är perfekt som hovslagarspilta. Men det är målat golv så det är halt som is, så jag fick panik och blev väldigt chockad då Smockan förlorade fästet av att bara flytta på bakdelen. Hon sprattlade omkring och var på väg att lägga sig ner om inte kedjorna hållit upp huvudet på henne. Usch vad otäckt det var...

Men hon klarade sig bra och vi kom iväg. Regnandet har gjort grusvägarna mjuka så vi fick ganska många kilometer i kroppen. Blåsigt men varmt i luften, hästarna skötte sig och slappnade av. En liten tjuvgalopp blev det och sällskap av en körhäst sista biten hem.

Mockade halva hagen också innan den tredje hästens ankomst och pissvädret tvingade mig att avbryta.

Det där gick ju finemang!

Vi var tvungna att lämna Bodil kvar själv i hagen, och det var inte det roligaste för någon av oss. Enligt rapport galopperade hon i full karriär mot grinden och tvärstannade i sista stund, om och om igen. Pappa ställde till och med bilen framför så att hon inte kunde hoppa ur.

Men om Bodil var orolig var Smockan cool. Knatar på transporten och åker i den världsvant.
På träningen var det en åttkant med sex hinder som sidor (två hinderfria sidor alltså) och 17,5 meter emellan. Började lugnt med fem språng i framhoppningen men i banorna blev det fyra. Jag blev lite förvånad då Smockan inte sprang och hoppade som tusan, utan hon hoppade mer runt och rätt. Så då fick jag träna på att jobba med galoppen istället och det var ju nyttigt. 90-95 kändes lågt roligt nog!
Supercool häst på hemvägen också, sen fick bästisarna vara tillsammans igen!

Banhoppning på schemat. Jag hade både månads- och träningsvärk (ska inte rensa bort brännässlor dagen innan träning igen...). Solen lyste lika obarmhärtigt som igår men fartvinden gav lindring.
Ja, det gick fanimej skitbra idag med. Ingen tittighet alls på Smockan utan det är bara att styra på. Man ser hur kul hon tycker det är nedan.

Vi fick hoppa högt idag också. 105 cm! REKORD!! Smockis hajade till när vi fick hoppa banan då det var lite av en chockhöjning. Det var nyttigt för hon insåg att hon inte kan ånga på som vanligt.

Nu är jag gräsligt trött men visar en till liten bild från något av det bästa som hänt i mitt hästliv.

Se oss flyga över hindren med perfekt teknik.

Dag ett på kursen gick superbra! Det var gymnastikhoppning där vi skulle hålla hästarna lugna och sansade. Och jämfört med förra kursen i påskas så har vi gjort framsteg. Då tog Smockan bort ett språng på alla distanser, nu kunde vi hoppa serien på bilden med tre-tre galoppsprång (som det var tänkt!) även med högre hinder.

Reflektion: Ett ensamt hinder på 95 cm, tror jag, hade varit läskigt men inte i en serie. Det är väl de bestämda galoppsprången som ger mig en känsla av trygghet..?

Smockan hoppade så djävla himmelskt, sagolikt, makalöst, gudalikt, underbart, häftigt fint!!!

Det började oroligt då jag inte tyckte att hon var fräsch men fick rida fram med skritt-galoppövergångar, och det satte verkligen sprutt på henne! Sen var det bara att hålla i sig.
Efter vår fantastiska banhoppning var Smockan så speedad att bl.a. lite grusskvätt fick henne att bocka på stället. Det är när man pendlar på gränsen mellan kontroll och galenskap som det går som bäst.

En annons om ett knabstrupperföl som kallades Lillasyster (låter som Lily Sister vilket Blomman egentligen hette) och där en viss häst fångade min uppmärksamhet...

Det var Smockans första föl! Vilket charmtroll Smockis kan vara.

Smockan är antingen brunstig eller så är det havre i hennes nya foder, måste kolla upp det.

Det blåste, jag blev kall och stel, Smockan kände det och blev spänd. Sen var hon töntig för grejer som hon normalt inte är. Som i galoppen då hon plötsligt tittade ner i diket, såg något som jag inte gjorde och plötsligt kastat sig runt. Blev så less men jag har inte glömt vad som hände i tisdags då jag blev arg på hon. Efter det satt jag ner i galoppen för att lättare kunna hänga med i hennes ryck och fick samtidigt enorm pli och fason på henne.

Men sen... Jag har två skräckscenarion när jag rider: Smockan kastar av mig på en uteritt och springer hem själv.
Eller så hoppar hon ut i vägen när en bil kör om oss.
Skräckscenario två hände idag, fast milt om man kan säga det. Ett mindre ryck åt sidan när en bil med hästsläp körde förbi, långsammare än hastighetsbegränsningen, och med avstånd till oss tack och lov! Fy fan vad rädd jag blev...

Ett tag trodde jag att hoppträningen var inställd eftersom en av stallets hästar var akut sjuk, i paddocken. Men det blev lite bättre så vi kunde träna som planerat.

Smockan var taggad kan man säga. Glada känslor spritte i den lilla ninjahästen trots dimman som legat tjock hela dagen. Passande nog var det lydnads- och gymnastikhoppning på schemat. Bommar både före och efter hindren fick Smockan att tänka till och vara uppmärksam.
En sak som känns bakvänd just nu är att galoppera på friskare genom svängarna mot hindren så att hon inte ökar mot dem. Det är min egen försiktighet som jag måste träna bort, för det är ju vettigast och ger bättre förutsättningar till Smockan.
Fyra hinder och serier sattes ihop till en bana, och det var så roligt och lätt!

På sistone har jag hittat Smockan ute i hagen istället för på den torra plätten vid grinden.
Vi har tydligen två rullare i familjen.

Red ut själva igen, och det gick väl bra i tjugo minuter. På den nyskrapade vägen ställde hon sig mitt på och sket. Hon kan verkligen inte bajsa och gå samtidigt, men jag drev, drev, drev och drev för att få henne att röra på sig. Självklart gick det inte och när hon raglade fram och tillbaka över vägen efteråt tappade jag tålamodet. Hon fick en kick i sidan och jösses, vad sur hon blev. Efter tio minuter med sidsteppande och tvärvändningar avslutade hon med att jätteargt skrapa med hoven, så argt att om jag hade stått på backen fått ett bett eller tackling ner i diket. Men sen lirkade vi oss vidare.
Jag försökte rida som på träningen igår (det gick finemang om någon vill veta) fastän det är lite svårare på en rak väg. Mer distrationer men bättre framåtbjudning.
Tyvärr så tyckte jag att hon kändes lite konstig i traven på hemvägen, och vips så haltade hon till. Men bara något steg för sista biten hem och när hon blev longerad så syntes inget. Vi får se om det är något tillfälligt imorgon.

Hoppträningen ikväll hoppas jag att både Smockan och jag kan glömma så fort som möjligt. Hon missbedömde avståndet till ett hinder så att hon tog med alla bommar i språnget, och så stannade hon flera gånger (vilket hon inte gjort förut)... Usch och fy!
Hon har inte varit riktigt på topp på sistone så imorgon skrittar vi ut med Bodil, länge, och tar det lite piano i helgen.

Nu var det längesedan något hände här! Jag börjar med att berätta om Smockan.

Igår var det finfin uteritt igen med mams och Bodil. Smockis skrittade i Bodiltakt, och det är lite konstigt. Sen tävlade hästarna om vem som kunde trava långsammast, men då hade de faktiskt blivit skrämda av en fågel så de var väl lite försiktiga.
Vi galopperade i vår vanliga, långa backe lugnt och fint. Vi fick ett infall och svängde inte av på vanliga stigen utan fortsatte galoppera längs vägen och uppför en brant mördarbacke. Superjobbigt för pållarna som redan sprungit en kilometer i semibrant uppförsbacke.
 Där uppe fanns det en stig som såg spännande ut så den utforskade vi. Det var inte mycket att hurra för, dessutom fanns det en jättevattenpöl som vi nästan inte tog oss över. Då tog vi närmsta vägen ut till vägen, över ett dike. Det var inte stort men det största och djupaste vi stött på, med vatten i. Smockan tvekade och jag hann precis ta ett mantag innan hon hoppade jämfota över. Det är inte bekvämt att hoppa från stillastånde...
Hemfärden var odramatisk i jämförelse.

Här ser man den leriga hagen och Smockan som lagt beslag på den enda torra biten. Jag börjar tro att hon inte är en ninja utan en prinsessa eftersom hon knappt går till vattenkaret ens.

Idag red jag henne i paddocken eftersom jag trodde hoppningen var inställd imorgon. Hon var inte riktigt pigg, gjorde det jag bad om (utom att springa fint) men inte med sin vanliga framåtbjudning. Lite bättre blev det när vi hoppade över ett minihinder på medellinjen. Vi hoppade både på "enkel"volt och åttvolt, landade i rätt galopp varje gång. Kort pass idag.

Resultat från idag:
Clear Round och rosett i 80 cm, dubbelnolla utanför placering i 90 cm.

Övriga resultat:
Två olika, för mig okända, personer har fotat/filmat mig och Smockan när vi hoppat, antar att det beror på Smockans överlägset snygga färg.
Två olika personer som sett oss hoppa hemma har förvånats över hur lugnt det gick.
Slutligen beröm från tre andra personer för hur freakin bra det gick.
Är jag stolt? JA!!

Men det började med lite dåliga förutsättningar när det slog slint i Smockans huvud och hon slet sig precis innan lastning. Transportskydden kasade ner runt hovarna och hon blev rädd för dom och kutade runt i lervällningen. Andra gången det sker, och jag vet inte varför. Smarta jag hade inga handskar heller och nu har jag nog stukat några fingrar. Hursom, med kedja på hade jag kontroll och själva lastningen gick problemfritt.

Tyvärr var vi sena fastän jag blivit övertalad att åka tidigare. Klubbhoppningar brukar vara sega men inte idag. Så stressa upp och rida fram. Första klassen en 80 cm CR gick jättelugnt till. Det ser fint ut på film till och med! Där kom en fram som var med när hon slet sig och hade svårt att tro att Smockan kunnat lugna ner sig så mycket.

Inför 90 cm hade vi mer tid och jag la mer fokus på framridningen, att böja efter innerskänkeln och inte flyta ut med bogen. På framhoppningen var det trångt att hoppa men kunde ändå lägga upp tempot en aning. Man ser ingen skillnad på filmen, men vi kom lite nära på en del hinder. I den klassen var det omhoppning där vi inte red så mycket annorlunda från fas 1. Alla 5 utom placering i fas 2 fick mellan 23 och 23,51 s. Bra ryttare allihop och mitt i smeten hamnade vi, så det är absolut godkänt!

Så himla skönt att hon kan börja med att vara skogstokig hemma men vara cool på bortaplan. Så slipper man oroa sig får både tävling och häst.

Fina, fina Smockan! Efter ridpass som idag blir jag lite stolt över mig själv som ridit så bra utan hjälp av tränare.
Det fanns ett bra hinder i paddocken idag och byggde fram ett kryss på medellinjen också. På söndag är det klubbhoppning och vi har inte gjort något riktigt på hela veckan så vi tog några skutt idag.
Började med en galoppvolt på krysset. Smockan var lugn och rusade bara när vi hoppade på åttvolt en gång. Vi kunde landa i rätt galopp utom i höger varv. Det var konstigt eftersom vi aldrig haft problem med det förr. Samma sak hände på planket också när jag tänker efter.
Hursomhelst så kunde jag rida på ett visst sätt, sen utvärdera vad som hände och ändra på mig för att göra det bättre. Är inte det utveckling så säg?

Äntligen en riktig ridtur! Smockan blev skodd igår och nu slipper hon broddar och snösulor, så hon kunde smyga ljudlöst som den ninja hon är.
Det var jättefint ridväder nu ikväll, dimma, vindstilla, fågelkvitter. Smockan var oerhört laddad eftersom det var en vecka sen hon var ute, men jag misstänkte först att hon fått energidryck istället för vatten medans jag vart frånvarande, vem vet? Det blev bara en kort tur men som tog en timme ändå. Mestadels skritt så galopperade lite i paddocken när vi var tillbaka.

Sen vore det brottsligt att inte dela med mig av denna tokroliga knäppis.