Resultat

Motvillig Smocka vill inte stå fint med öronen framåt utan gå in i hagen efter en tävlingsdag.
 
Finaste, finaste Smockan är den bästa hästen som finns! Med henne blir jag inte nervös, hon går rakt in i transporten, finner sig på en gång i nya miljöer, tittar inte på något.
Det var första gången jag var på Nordmalings ridklubb, det var himla nära med bara en halvtimme längs E4:an.
90 cm bed A var första klassen och 95 cm avd B andra. Jag tänkte lite fel när jag anmälde mig till 95 eftersom det var en lagklass. Där var det bed A:1a, alla med minst antal lika fel i första fasen gick vidare till omhoppningen som reds efter att alla ekipage hoppat. Hade klarat av det hur lätt som helst men nu är det lätt att vara efterklok.
Träningen i onsdags och ridturen igår var bra för oss eftersom jag fick fräsha upp minnet lite med hur galoppen ska vara. Så idag satte jag den i båda starterna, och det bara flöt på!
Banorna var enkla och höjden kändes väldigt låg. Nu bygger banbyggarna olika men det känns som om vi kan ta lite högre nästa gång. Fast vi ska jobba mer på att samla upp och strama ihop oss lite så vi inte bara blir långa och hoppar flackt för det går fort.
Verkligen ASNÖJD! (Men varför känns det fuskigt att få blågula rosetter i avd A bed A? Har ju förtjänat dem men kom inte på första plats eller nåt...) 

Hoppträning

Tre veckor sen vi hoppade senast. Och det var så roligt!
Började med att byta galopp över en bom och där blev Smockan übertaggad. Sen linjer och studs för att jobba på sits och position. Svårast var sista linjen på 22 meter, där det ska vara fem språng mellan men vi fick sex språng varje gång. Men hon är för lång och svag för att orka riktigt så jag tror vi får börja med fler övergångar på våra uteritter.

Slappardag

Skön söndag utan krav. Bild från igår kväll då det var så underbart varmt men idag var det mulet och kyligare.
Red mot LillKasaviken och fortsatte vidare till Husum. Tittade på småbåtshamnen och vände sen. Smockan blev spänd när vi kom in i bebyggelsen och blev utskällda av en hund. Sen skulle vi kliva över en bäckfåra men det gick nästan inte eftersom HAVET var mindre än tio meter bort. Läskiga grejer det.
Men gjorde en massa skritt-travövergångar så hon var så fin större delen av tiden att det överväger alla gånger hon var spänd.

Haffa Guzz

Porslinshästen har gått sönder, igen. Skäms lite över att ha sådan dålig tillsyn på hästarna för upptäckte när vi skulle på hoppträning att Smockan har ögoninflammation. Ögat hade svullnat igen till storleken av en halv tennisboll typ. Vilket flyt...

Vemod

Tog den här svängen idag med den finfina galoppskogsvägen. Gjorde galoppfattningar ur bakdelsvändningar, svinkul för Smockan plus stärkande och bra träning inför omhoppningar att kunna svänga snabbt. Blev bara en fyrtio minuterstur.
 
Insåg ikväll att om mindre än en månad så är jag inte kvar längre... Kommer lämna hästarna och hundarna, katten och gården, familjen och naturen för att flytta ihop med främlingar i en främmande stad och plugga igen på en nivå jag aldrig tidigare har varit i närheten av. Kanske jag aldrig flyttar hem igen, bara har sommarlov här..?
Hoppas att Smockan kan komma ner till mig snart i höst, annars blir det tufft.

Förlåt mig...

...för den kassa uppdateringen!
Först av allt: igår såg jag min första huggorm! Den låg blickstilla på vägen när vi skrittade förbi, Smockan såg den inte. Red barbacka också.
 
Ikväll var det det första ordentliga ridpasset på en vecka. Min kropp har hunnit förfalla på den korta tiden medan Smockan inte verkade så påverkad. Hon var bara pigg. Om hästarna får en viloperiod drar man ner på kraftfodret men inte för människorna? Jag borde börja med det...
Det var så himla mysigt i alla fall med mycket galopp på mjuka sandvägar.
Nu kör vi på så kanske vi får tillbaka lite av den form vi hade före avbrottet den här månaden.
Och här kom den utlovade bilden på Ozi.

Bettlöst och sadellöst

 
Tyvärr, det går inte att ladda upp några bilder just nu!
 
Jag är en som ser allt i svart eller vitt, och idag har det varit svart. Men lustigt nog så hänger alla svarta perioder ihop med om Smockan inte kan ridas. Det här har mina föräldrar också märkt så det är inte inbillning.
Så, har inte ridit i helgen och idag var jag riktigt pessimistisk kring det mesta. Men så skrittade jag ut med älsklingshästen och vips så känns allt lite bättre. Nu är det faktiskt mer grått än svart.
På Smockan provade jag för första gången att rida med ett av de bettlösa alternativen till Micklemtränset. Kanske inte så smart att rida barbacka samtidigt men vi klarade oss utan situationer. Smockan fick knata genom skogen och längs backiga skogsmaskinspår, jag fick öva balans och träna magmusklerna i traven.

Fanfanfan

Blääääää....
Smockan har fått några mystiska sår på vänster bakben, linkade lite med höger fram.
Ingen tävling alltså och det känns supertrist eftersom jag sett fram emot den typ sen hon köptes och hoppträningen igår gick så lätt och bra.
Och alla skador är extra jobbiga när man inte har tillgång till box och det är rötmånad och massinvasion av flugor...

Oh, detta ansvar

Nu är hon min till 100 %. Eller ja, tills banken fört över pengarna.

Yada, yada

Smockan var lite mer av sitt vanliga jag ikväll, pigg och utan styrsel på hovarna. Tjock har hon blivit på en dag bara men det märktes inte av. Blandad tur med galopp på grusvägar och lite skogslunk. Roligast var när vi utforskat en ny skogsbilväg och galopperade tillbaka. I sista backen rejsade hon verkligen!

Follow me

Ridtur på en 1 timme 45 minuter, cirka en mil. T-shirtväder tredje gången den här sommaren!
Hittade riktigt, riktigt trevliga ridvägar ikväll. Galopperade mycket så flåset borde det inte vara fel på till tävlingen. Starka ben lär Smockan ha också. Men, hon kändes lite low och det har hon gjort de senaste gångerna. Tror att det beror på betet som typ är slut. Hästarna har stödutfodrats med hö ett tag men nu ska Smockan få lite krafft också eftersom hon rids.

Ny ridväg!

Det var... spännande!
Hittade en traktorstig i skogen som hela tiden knoppade av sig i nya stigar. Jag och Smockan smög fram genom mossan och blåbärsriset och kom fram till ett hygge, ogenomträngligt av björksly. Vi snubblade fram längs kanten av det och kom fram till maskinspåren efter skördaren som var där för flera år sedan. Hade noll koll på vart vi kunde tänkas vara när vi rundade muren av sly och Mosjön uppenbarade sig. Men vi kunde bara följa spåren av skogsmaskinen och turligt nog ledde den till en väg som jag kände igen. Den galopperade vi längs med, sen över en lägda där vi fick kryssa oss över dikena och sen hemåt!
Dessutom var det andra gången i sommar som jag kunde rida i kortärmat. Tokigt va?

Fingalopp

Det har blivit lite av ett tema med suddiga bilder på sistone...
Kort tur idag med galopp längs vår finaste skogsväg. Först genom knähögt gräs som på bilden och sen genom tallskogen med blåbärsris och allt.
Smockan var spänd på riktigt idag, inte alls "roligt-att-springa"-spänd utan mer skvätten. Och så när jag tagit av utrustningen efteråt springer hon plötsligt ifrån mig och upp på berghällen, skrämd av ett rådjur som nästan var uppe på gårdsplanen. Djävla djur.

Lägda två

Idag red vi hela passet på lägdan, och det gick så mycket bättre! Jag sträckte på mig och Smockan tog det lite lugnare. Himla roligt!

Smocka på lägdan

Min sits har förfallit. Eller har den alltid varit så? Det är inte ofta man har fotobevis, och ännu mer sällan skarpa sådana.
Red på våran lägda ikväll. Varje steg Smockis tog rörde om höet så det luktade underbart.
Hon är ganska oliksidig men jag fick ingen fason på det riktigt. Jag skulle hjälpa till med annat efteråt och Smockan var lite omedgörlig. Nästa gång är hon lite van så då kanske det går lättare.
Och stövlarna har blivit mjuka och fina! Nu kan jag ha mina vanliga hoppläder fast jag ser att mina överskänklar knappt får plats i sadeln..?

Sjöhästen

Ooohhh, så roligt att rida! Idag stack jag och Smockan iväg till Lill-Kasaviken. Mjuka grusvägar gjorde att vi kunde trava och galoppera och beta av kilometrarna. Superhärligt, och stranden vi kom till var så fin! Men Smockan var väldigt skeptiskt till vågorna och gick inte närmare än sex-sju meter. Tyvärr hade vi ett större flugmoln hängandes efter oss än jag någonsin varit med om så det var lite störigt.
 
Igår var det lika fint då vi red mot Österstensätter och Långsjön (namedroppar lite i onödan kanske om ingen vet vart det ligger, menmen). Lååång galoppväg genom skogen, Smockan fick en längre bromssträcka då hon inte ville bryta av.
 
Skönt att vara igång, och snart ska vi tävla igen!

Suddsmocka

Ops, glömde bort att uppdatera igår men lägger in ett inlägg så att det blir ett den trettonde ändå.
 
Många öronbilder nu när man börjat rida igen.
"Idag" blev det trav som faktiskt var planerad och inget som en övertänd Smockan tog eget initiativ till.
Sen upptäcktes det "imorse" att det var slaget på vår lägda på andra sidan berghällen ner mot sjön?? Fick flashbacks till i höstas då det var storm mitt i veckan, men att vi först på lördan eller söndan såg att en björk brutits av på mitten och lutade mot ett annat träd, som i sin tur står precis brevid elledningen. Hursomhelst så blir lägdan den ultimata ridbanan bara det torkar upp ett par dagar. Längtar!

Speciell

Ännu en skrittur ikväll. Fast vi travade lite så man kanske kan säga att det var en ridtur istället.
Smockan blev så jäkla hetsig i skritten och efter några förhållningar blev det värre så travade och böjde henne i halsen för att få hon att lyssna, gick ju fint efter en stund.
Skönt att komma igång med ridningen igen så att man har något vettigt att göra på kvällarna.

Uteskritt

40 minuters tur med finaste Smockan ikväll. Hon skrittar så fort att kameran inte hinner fokusera.

Doggie upper

Äntligen fick jag sitta på hästryggen igen! Två veckor sen sist men det har känts mycket längre. 
Jag och Smockan tog en rolig och lite annorlunda väg eftersom att bara skritta är lite väl tråkigt. Tar man en stig genom skogen så hittar man en oslagen lägda som plötsligt uppenbarar sig framför en. Går man över den och in bland träden så snirklar man sig fram mellan granar i en underbar skogsglänta med pyttesmå diken och nåt litet träd som man faktiskt kan skutta över. Smockan var lika glad som jag att äntligen ha en mening med livet så hon började takta och galopperade sen sista biten upp på vägen. Sedan hets-skrittade hon vägen hem. Till och med de ryttare vi mötte kommenterade hur energiskt hon gick. Hon är en riktig arbetsmyra den där.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0