Kasagården

Nu ni, nu är huvudet bättre så att jag kan gå omkring och känna mig osjuk. Däremot kan jag inte andas riktigt genom näsan men det får duga.

Jag följde med till stallet ikväll för att se Bodil ridas, och fick omedelbart abstinens så hoppade upp barbacka på Smockan och skrittade med till vägen. Sjukan har gjort min hjärna luddig för jag hade glömt hur vass Smockans rygg är. Det gick helt enkelt inte så jag hoppade av tillbaka vid stallet och tittade på från backen.
Övningar och tips på hur man musklar en hästrygg mottages tacksamt!
Sedan ryktade och myste vi en lång stund och Smockis verkade så nöjd.

Lite havsluft och ridning kan inte göra annat än att pigga upp en!

Jag tror inte att jag vågar säga vem som tränade stallcheferna igår men det var en av Sveriges bästa ryttare. Jag grämer mig som inte tittade efter mer noggrannt vem det var, för chansen att vara med om det igen är liten.

 I alla fall så stod hindren kvar i snösörjan. Jag fick en idé och bad mamma sänka de två högsta (145 cm!) räckena till en meter, för då vänjer jag mig vid den höjden utan att behöva hoppa dem. Är man höjdrädd så måste man börja någonstans. Nu kändes det inte alls läskigt utan som om vi skulle kunna fixa det. Tur att jag har en så rutinerad häst också!
Men underlaget var kasst idag så det hela liknade mest en avrastning, men sådana behövs ibland.

Nej! När Smockan tog två galoppsprång istället för tre på 14 meter. Överdrivet kan man säga.

Ja! Sista linjen, en dogleg, där jag fick igenom förhållningen och kunde ta andra hindret i samma tempo som det första.

Beröm! Jag blir inte stressad när Smockan skenar iväg utan rider enligt planen, så Smockan får chansen att besinna sig själv.

Pinsamt! Rider an mot serien med tre hinder på långsidan, Smockan bryter av till trav. Mot det andra saktar hon ner till skritt, blir väldigt förvånad och pushar henne över resten. Hon kan verkligen inte springa och bajsa samtidigt...

Vilken tokig häst alltså...

Jag bjuder på de roligaste bilderna från idag.
Se oss flyga över hindren i fruktansvärda hastigheter!



Min favoritbild. Första gången vi hoppar en mur faktiskt. Ta en till titt på den.




Hon har tävlat fälttävlan, syns det?

Där så, ett normalt språng.

Smockan var lite tokig i framhoppningen, men vad förvånad jag blev när jag kunde göra en förhållning och hon lyssnade! Vi gör framsteg för varje gång!
Jag känner mig så trygg på henne när hon inte bryr sig om några tittigheter och fastän hon springer som en dåre. Vilken läromästare!

Jag har börjat förstå kollagefunktionen i Picasa så här kommer ett till från hoppningen.

Här kommer hon med solsken i blick.

Här travar vi fint.

Och här sprätter vi iväg efter ett hinder.

Imorgon ska jag sträcka på mig och ta en snyggare tröja + väst, för då hoppar vi bana.

Hoppning ikväll, wootwoot! Jag red väldigt bra i början för då fick jag henne lösgjord och eftergiven rätt fort, och det underlättade resten av passet (no shit?). Jag fick cirka femton små klipp av mamma där man ser hur Smockan dampar efter hindren, det vore väl kul att se?

Själv var jag lite ofokuserad då det var mycket folk på gården och det visade sig i ridningen förstås. Men jag tycker att vi blev bättre och bättre. När hon försökt komma undan två gånger så red vi lite vilt en gång, sen hade hon lärt sig hur det skulle vara och gjorde det kalas.

Och ju fler gånger vi hoppar desto mer förstår Smockan att hon ska hushålla med energin. Hon var helt slut efteråt!

Bragdmedalj till mig skottat så djävla mycket skit idag. Som att mocka ut en box med halmbädd, fast man står en halvmeter högre och skiten har legat där i 10 år. Så är det.

Red ut själv på Smockan. Hon har blivit så töntig på senaste tiden, "Hjälp, människor!" typ. Hon var litelite lösgjord från igår. Kändes det som i alla fall på något vis fastän hon var spänd och så. i Fortsatte med övergångar så gott det gick och blablabla. Nu längtar jag till privatlektion och hoppkurs i påsk.

Det blev såklart ett väder-bakslag. Det snöade när jag vaknade och sen har det hållt på hela dagen. Ingen snö som stannar (förhoppningsvis) men man blir blöt och kall av den.
Och när Smockan kom in i boxen så frös hon så att hon skakade. Så jag slängde på stalltäcket för att hon skulle få upp lite värme innan vi red ut. Men då vägrade hon gå över stallplan... Iväg kom vi och vi red bland de läskiga strandhusen för att ta oss vidare längs en väg vi bara ridit en gång förut. Men då satt det en vägbom uppe, så vi fick snopet vända om. Blev nästan bara skritt ute så vi galopperade lite i paddocken men då hade hon inte samma energi. Det är väl lite tråkigt att springa där kan jag tro.

Imorgon vilar hon för då ska jag göra högskoleprovet. Hoppas det nya testet passar mig så att man höjer sig. Andra gången jag gjorde fick jag exakt samma poäng, lyckat eller?

När jag har rubriktorka tar jag en låt som jag har på hjärnan, om ni undrar.

Då var det äntligen nypremiär för markarbetsträningarna. Paddocken har blivit snöfri men är lite tung och ojämn så Smockan blev lite loj. Sen ville kroppen inte lyda mig, sjukt frustrerande! Har lite halsont igen och vilat lika mycket som Smockan så är lite ur form själv.
Det var nära att bli tårta också. Smockan körde ett uppmärksamhetstest med mig när vi började galoppera åt vänster. Plöstligt tvärvänder hon åt fel håll och bockar lite. Jag var jättenära att sitta av, fast i farten då, då jag nästan satt på ena knäet i sadeln. Svårt att förklara men det gick så fort! Nu ska vi bara köra på med träningarna så borde det bli fason på oss båda.

Andra dagen med veterinär i stallet.
Idag var det Smockans tur. Hon var väldigt annorlunda när jag tog in för att göra iordning för ridning. Antingen äter hon ganska målmedvetet eller så är hon lite stissig och orolig. Nu var hon varken eller utan hängde bara. Lade sig inne i boxen till och med. Tänkte direkt på kolik så tog ut henne och gick i paddocken. Hon tvärstannade flera gånger och la sig ner kanske fyra gånger. Var så himla tveksam på vad det var för fel när temp och puls var normal. Veterinären såg hursom att det var gaskolik och gav henne fyra stora sprutor smärtstillande och kramplösande och tio liter dropp. Bara efter sprutorna blev hon märkbart lugnare när smärtan avtog. Efter första påsen med dropp lite piggare och efter andra helt normal (=jävlig) att leda.

Nu ikväll var hon återställd, tack och lov.

Vilken underbar dag, och vilken underbar häst!!!
Hon är så rutinerad och cool att jag nästan tappar hakan. Hon kände att jag var lite spänd när jag tog in henne för ombyte till transportkläder, så då blev hon också hejsan-hoppsan. Trots det gick hon på tranporten utan tvekan. Ingen av våra tidigare hästar har varit så behändig, både att lasta och köra. Väl framme var hon så cool, så cool. Och när jag började rida hade hon sån bra energi och bjudning.

Själva hoppningen då: byggde upp en fem&halva på långsidan och ett sockerbitshinder på diagonalen. Sen gjorde vi likadant som på vår första hoppträning. Travanridning, Smockan drog iväg efter hindren, jag stod i lätt sits och bromsade henne med en stor volt efter. Men till skillnad från andra gången bytte vi varv idag och hoppade åt andra hållet när hon lugnat ner sig. Då hade hon hela ridhuset att springa fort i men det gör inget eftersom hon lyssnar bra ändå. Det blev rätt många språng och jag kände att Smockan blivit lite mattare. Då avslutade vi med några språng på sockerbitarna, anridning i galopp. Hon hoppade av stort tre gånger av fem men det märktes inte av så mycket faktiskt för Smockan har sådan bra, rytmisk galopp. Sedan avslutade vi och for hem till stallet igen.

Nu är jag så himla sugen på att hoppa regelbundet! Kanske det blir en tävling i sommar också..?
Förhoppningsvis i ett par av dessa skönheter från De Niro som jag beställt. Gissa vilken färg det blev! ; )

Snön är borta i paddocken men det är fortfarande för hårt i backen för några träningar. Så jag och Smockan gav oss ut i snålblåsten för lite motion. Nästan en timme med skritt, trav och lite klättring. Hon blev mjuk och go på slutet med lite stretching.
Imorgon blir det ett stort äventyr då vi åker till ridhuset och hoppar! (om inget oväntat händer...)

Uteritt själva, det märktes att det var ett tag sen eftersom Smockan var så fjantig för allt. Höll nästan på att åka av också. När jag satt framför sadeln och hängde med armarna runt halsen på henne hann jag tänka "Vad hemskt om hon kommer lös". Tur nog stannade hon till så jag kunde sätta mig ordentligt och fortsätta. Jag blev grinigare för varje minsta lilla grej som hände, men hon fick sin motion och det blev en liten mysig galopp.

Sen fick Smockan sola prickarna sina, det gillade hon!

När man hälsar på sin häst och man får hästbajs på händerna behöver man mocka hagen. Väldigt jobbigt att skjuta på en skottkärra fylld med bara dynga i uppförsbacke så lämnade lite till imorgon (jippi..).

Tråktråktråk! Kvällsträningen är inställd för att underlaget är som det är. Sen har det varit svinkallt och blåst isvindar hela dagen så det tar emot att gå ut. Men skrittade ut med Smockan ändå.

Det är verkligen ett minimum av ridvägar i nejden, så efter lite tänkande kom jag på att vi kunde gå på en uppskottad "väg" in i skogen. En gång tidigare har vi gått där men var som vanligt tvungna att vända efter en kort bit. Jag hade inte tänkt gå riktigt samma väg som sist, men gjorde det ändå och såg att en skogsmaskin kört längs en elledning. Så då följde vi hjulspåren på upptäcksfärd. Smockan hade problem, för hon kunde inte skritta lugnt och det var ju faktiskt i skogen så det var gropigt och dant. Men hon får en guldstjärna för att hon inte försökte vända om vid en läskig vattenpöl utan vadade ut i snön istället för att komma förbi. Hon är den första häst jag har haft som gjort så!

Glömde kolla hur länge jag var ute men frös så förbannat så det blev nog ett tag.

Det blev lite för sent igår för att jag skulle sätta mig och skriva något. Trots att jag är en passiv ungdom så har jag inte vänt på dygnet.

Nu är underlaget fruktansvärt dåligt, i princip bara is. Så på markarbetsträningen fick vi hålla oss till skritt och trav. Jag kunde känna redan i traven hur halkigt det var trots att Smockan har fyra brodd runt om. Första övningen var svår, att rida serpentiner mellan tre bommar. Det var trångt och vi hade för högt tempo för att göra det bra. Sen var jag överlag alldeles för passiv som ryttare och hade för låga krav på Smockan. Så på sista övningen där vi skulle sitta ner över 6-8 bommar fick jag en tillsägelse att möta upp med handen så jag fick ihop henne mellan hand och skänkel. Det var som om Smockis bara hade väntat på det för vilken form hon fick! Och över bommarna... Jag började skratta när hon travade över bommarna för det var så härligt. Peter Markne har sagt att rida över cavaletti ska kännas som om hästen gör armhävningar. Nu vet jag hur det är.

Idag tänkte jag rida ut men ändrade planer (och, tyvärr, grusade förhoppningar) gjorde att det bara blev en halvtimmes skritt. Synd det för Smockan hade sån fin attityd när vi gick iväg, hade det varit en riktig ridtur hade det säkert blivit fint.

Och så var vår hovslagare i stallet igår, så hon fick hjälpa oss med tränset som hon tipsade oss om. Vi har ett nytt bett till det, ett tvådeat pessoabett med stora ringar. Jag har läst nu att det ska man inte använda, men tygeln och bettremmen sitter i den stora ringen så det blir som ett vanligt tvådelat. Hela tränset sitter för lågt men vi har köpt sporremmar för att byta ut de korta remmarna med så snart ska det väl sitta perfekt. Jag kunde inte känna någon skillnad ridmässigt än, men bettet och hela tränset sitter stadigare så det är ju positivt.

Idag fick jag veta hur det ska kännas att rida över cavalettibommar!

Men det skriver jag om imorgon.

Det var tal om en privatlektion idag eftersom det inte är någon träning imorgon, men så blev det inte. Kanske lika bra eftersom det var jättevarmt, 8 grader cirka, och Smockan inte var på topp. Hon var nog trött och mör efter uteritten igår (8,4 km på en timme) plus så är hon i fällningstider.

Kände mig i alla fall tillräckligt inspirerad för ett paddockpass så körde ett sådant. Enkel framjoggning och galoppering, och sen gjorde vi en repris från i måndags med övergångar, ökning/
minskning och tempoväxlingar på volten. Smockan kändes helt matt faktiskt. Svårt i vänster varv också. Sen en lite roligare övning där vi red serpentiner med tre bågar. Galopperade första bågen, avbrott till trav på medellinjen och trava nästa båge, och sen galopp genom sista bågen och längs långsidan. Blev så himla glad över Smockan för att hon var så fin och duktig! Både avbrott och fattningar går hur enkelt som helst med henne. Ska jobba mer på böjningen bara.


I hagen intet nytt. Tjock-Smockan bestämmer så Bodil får titta på när hon äter det sista höet...

Jag har börjat slarva med att skriva ett inlägg om dagen, men ridning och jobbmiddag hände på eftermiddagen/kvällen igår så hann inte. Igår red vi ut en timme och travade längs vägen. Smockis var jättelugn! Skojigt med variation.

Blev typ en liten upptrappning till markarbetsträningen idag, där hon också var jättelugn. Två dagar i rad! Jag vågar inte ens gissa vad det beror på. Så det var inte fokusera på att lugna ner henne alls idag, så halvvägs in i lektionen kom jag på mig själv med att åka häst. Då ryckte jag upp mig och utnyttjade ridvägarna i övningen, och se där så blev det ju jättefint. Kunde galoppera på en volt med bommar utan att öka och efter ett testförsök bryta av till trav innan två travbommar! Stort steg framåt idag!

Nu har Smockans ben blivit normalt på alla sätt och vis igen så idag skrittade vi igång i 30 minuter. Vädret var jätteskönt, solen värmde till och med när det inte blåste så förbaskat.

Det har flyttat in tre nya hästar som går ute hela tiden. De går i en hage på den redan läskiga sidan av paddocken, långt bort men inte tillräckligt för såklart tyckte Smockan att det var läskigt första gången. Nu var det ändå dagsljus, så på kvällstid blir det balans- och reflexträning för min del.

Brunsten är troligen över för hon kastade sig inte iväg för luften på stallplan utan för bilmattor som låg på snön. Förbi tog vi oss och Smockan verkade gilla att komma ut och röra på sig.

Lite nya bilder blev det idag också. Smockan var en linslus men Bodil blev nästan apatisk när jag tog bort översta tråden i hagöppningen. Snälla ögon har hon i alla fall.

Yes, nu är det på gång igen. Smockan gjorde två kast när jag suttit upp och sen ville hon inte gå över stallplan igen. Jag är så bra som inte tappar tålamodet med henne, i alla fall inte när jag rider. Konstigt egentligen, jag har inte fått damp på henne så som jag fick med finaste Blomman. Vad har hänt, är jag mer lättretlig på andra vis?

När vi väl kommit iväg lät jag henna tuffa på i sitt eget tempo och hon sprattlade inte till en enda gång. Förutom när vi skulle gå förbi något sorts "timmerkonst", då hoppade hon ner i diket och fick simma tillbaka genom snön. Hon hetsade inte ens upp sig när vi vände tillbaka. Däremot blev hon spänd över en barnvagn men då tog vi till vårt lugna ner oss-knep och klättrade lite i backen upp till stallet. Hon gillar ju repetition för då kan hon slappna av.

Imorgon blir det säkert ett påfrestande pass för mig på markarbetsträningen. Det är ju Smockan som ska styrketräna egentligen, inte jag, men är det brunsttider så...