Kasagården

 

Hösten är inte min årstid. Allt blir tio gånger jobbigare att göra på grund av mörkret, vädret, bussåkandet mm. Så nu har det varit en-två veckor då ridningen inte varit så bra som den kan vara, trots att mini-hältan försvunnit.

 

Och om jag rider mindre mår jag sämre för att jag inte rör på mig lika mycket, det leder till minskad motivation och då blir jag inte mer sugen på ridning heller.

 

Dessutom får jag dåligt samvete för Smockan när hon bara står i hagen. Måste verkligen ha en tränare som kan hjälpa mig med hopposäkerheten och få tillbaka lite hopplust.