Kasagården

Får lite panik över att åka hem till Kasa den här veckan (den här veckan!!). Sitta ensam större delen av sommaren på jobbet eller få långtråkigt hemma på gården. Det bästa är ändå att träffa fölisarna, rida på de vanliga ridvägarna, plocka smultron, klappa på min nya häst Tickan, krama hundarna varje dag, träna för Maggan, tävla med Smockan, baka, fota, Bertil <3... 

Om två veckor är det sista tentan = tidspanik. Har avancerade, dumma seminariefrågor jag måste göra på värdefull pluggtid, exempel: 

Mår mycket bättre än sist! Klarade tentan med stor marginal, har hoppat med Smockan, och två dagar i rad känt att jag tyckt det varit roligt att åka till stallet.

Har glömt bort den känslan; att lämna allt man gjort under dagen bakom sig och oavsett hur kasst man känt sig bara glömma det och fokusera på ridningen. Får tacka sommarvädret och snälla Smockan som fått mig känna såhär.

Har haft några tuffa veckor på sistone. Försöker att sänka kraven för att orka med allt. Nya mottot i studierna är

G duger, eftersom jag inte anser mig ha tid, ork eller lärandelust för att plugga ordentligt. Det är för att ge tid för sådant som är roligt och håller mig frisk. Alla föreläsare och tidigare studenter säger att det inte är betygen som är viktigast när man söker jobb ändå, så varför sätta onödigt hög press på mig om det inte spelar så stor roll i slutändan?

Men jag vet inte vad jag ska ha för motto för att orka med stallet och Smockan också. Jag har sällan toppmotivation när jag far dit: det är en jobbig cykeltur, stallarbetet tar lång tid och vi är mest ute och flänger utan en plan. Tävlingarna jag hade planerat för i sommar känns som en dum idé då vi inte hoppat på evigheter, dumt att riskera få dåliga erfarenheter som sänker självförtroendet ytterligare bara för att man vill tävla. Men att ge upp helt och stå över ett tävlingsår då vi har haft möjligheten att vara i toppform ger mig skuldkänslor, för att jag inte tagit tag i saker och pga tidsbrist.

Fast när jag tänker så gör jag det orättvist för mig eftersom jag jämför min nuvarande situation med förra årets. Då hade jag varken skola eller jobb (dvs obegränsat med tid) och tillgång till bil och en toppentränare som jag red för

en-två gånger i veckan. Så det faller sig naturligt att jag har mycket mindre tid för att ge hundra procent, fast att inte göra det känns orättvist mot Smockan.

Mycket tankar som det märks, många känslor som brottas med varandra. Hoppas jag kommer till en lösning snart.

Valborg är en stor grej härnere, man börjar med roligheter en vecka innan, går vidare med Skvalborg och Kvalborg och sen blir det final med forsränningen som höjdpunkt. Tyvärr var det snorkallt, höjde färgtemperaturen på bilden ovan i efterhand för att göra det mysigare. Mycket folk och någon hade däckat i trädet.

Senare fick vi en plats närmare vattnet där vi kunde titta på de olika flottarna.

Sedan satt vi i Ekonomikumparken resten av dagen med alla andra studenter.

Tentan är skriven, hoppas jag lyckas skrapa ihop 55 procent. Borde inte vara omöjligt men man vet aldrig. Så den här eftermiddagen har jag kunnat slappa med gott samvete utan att behöva plugga. Gjorde en smulpaj för att fira.

Tråkigaste inlägget men ville visa vädret som var igår. 19 grader i solen och myyyyyyysigt! Red Smockan på uteplan lite kort, åttvolt och övade galoppfattningar. Ganska tungt med värmen och underlaget tror jag för hon var lite småseg.

Idag och imorgon rider hennes medryttare så jag får onödigt lång ledighet, tror inte att hon får två dar i rad i onödan igen. Blargh, har nästan tråkigt??

Det här är läromålen av en (1!) föreläsning:

Älskar denna bild från kursboken, haha.

 

Då har man åkt dit på en förskylning, blir så bitter...

Det är så vidrigt jobbigt att gå till stallet just nu att jag bara vill somna in. Jag älskar Smockan men det är så himla tufft att ha ansvar varje dag, att gå dit även då det bästa vore att hålla sig hemma, att vara beroende av sparade pengar, att måsta gå nästan 5 km dagligen, dagar då det är kallt och jobbigt och man tappar lusten att rida på vägen.

Och så en förskylning på det, som i sig inte vore så farligt om man inte hade känslan av att vara värdelös. Dessutom skoning idag. Lyckades få att en person tog in Smockan åt hovis och en annan att fixa resten, men känner mig som en dålig hästägare när jag inte orkar ta mig ut själv. Jag önskar mig en bil men då har jag inte råd med Smockan...

Har haft en skitjobbig vecka som sagt men de gånger jag faktiskt har ridit så var de underbara. I tisdags var det hoppträning och med en vilodag innan kändes Smockan som en krutdurk i början. Men hade en fantastisk uppvärmning och med bra hjälp från tränaren så blev Smockan fin och lyhörd. När vi började hoppa var det fullt med hästar till nästa grupp och jag blev störd av det. Smockis var superglad i alla fall. Sista linjen vi tog var klockren.

 

Värdelös dag på onsdag så först torsdag kom vi ut på en tur. Smockan var så himla snäll och lugn, pinnade på med mycket framåtbjudning och vilja. Fredag red vi i ridhuset själva och då var det lite segt faktiskt. Smockan tyckte kanske att det var tråkigt med dressyr. Lördag var halvpissig då förskylingen började bryta ut på allvar, hade kosignalkurs mitt på dagen och ingen ork efteråt så skippade ridningen för att spara på krafterna till pay & jumpen.

Sen på söndag var det dags för p&j, 90 cm. Trodde att höjden var lite för mycket såhär tredje gången vi hoppar på ett halvår men det kändes lagom ändå. Allting blev försenat med en timme så vi skrittade runt och blev småkalla när vi väntade. Sen var det speciellt för oss då vår tisdagstränare hade framhoppning med oss som startade, har alltid gjort det självständigt och på framhoppning, inte på banan. Fick ta hinder 1, 2 och 3. trean blev tokig men förstod att det var pga att jag tittade ner i hindret så när vi tog om det flyttade jag fram blicken och fick till det bra. När vi fick startsignalen och började galoppera blev Smockan så himla taggad! Men ganska styr- och kontrollerbart för vi fixade hela banan felfritt och utan kråksprång. Till och med en vattenmatta med badankor på klarade vi utan att tveka.

 

Men idag så har jag legat däckad. Tur jag inte haft några föreläsningar idag men imorgon är det obligatorisk heldag. Får se hur det blir med hoppningen. 

Det rullar på med det mesta här i Uppsala. Vi har hoppat för första gången, det var jättekul! Fick en försmak på våren i onsdags och nu håller jag på att dö av -4 grader...

 

Har varit så otroligt slapp på nästa delkurs om cellbiologi, två veckor har gått och jag har inte pluggat en dag ens. Hatar skiten:

Jag kopierade frågorna från min favvoblogg, det hade varit redigt tråkigt att ha en januari, februari, mars-lista med min innehållsfattiga blogg.

 

Svåraste att komma på... Utvecklande, lärorikt och (på slutet) roligt.

Hela processen att lära känna Smockan, hästarna som flyttade hem, jag som kom in på universitetet och flyttade till Uppsala, och Smockan som flyttade med.

Rida! Lära känna nytt folk, ringa vuxensamtal, prata med okända = har kommit ut ur social isolering?

Tävlat och inte varit nervös.

Ovissheten om min antagning, när jag inte kunde rida i somras och en del annat som inte varit med här.

Flyttade Smockan till nytt stall där jag fick massor av träningshjälp. Myste på gården med djuren hela våren. Fick ett sommarjobb som jag trivdes med. Smultronen! Jag kom in på min utbildning och fick massor av kompisar på en gång. Smockan som flyttade till mig i Uppsala.

Random låtar som fastnade? Sista halvåret minns jag Lilla Lovis, Icona Pop och Familjen.

Inget som helst minne av det.

Att Blomman rycktes bort alldeles för tidigt. Och en del annat som inte varit med här.

Jättemånga!

Flytta Smockan igen fast närmare stan och börja träna inför tävlingar i sommar. Plugga tre timmar om dagen utöver föreläsningar och övningar (ordet studying innehåller ordet dying btw). Bli ännu mer social och hitta ett sommarjobb med anknytning till det jag vill jobba med i framtiden. Och hjälpa till med fölen som föds till sommaren.

Ännu en vecka har gått och här blir det en rapport igen!

 

Skäms nu när jag ser tillbaka på veckan och ser hur lite jag har ridit...

I måndags var det oplanerat på grund av skolstrul, i tisdags kunde jag inte alls för då var jag på middag. Onsdags hade jag hunnit om jag snabbat på men Smockan stod och sov i gången när jag mockade så myste med henne <3 Torsdag däremot blev kanon då jag tog ledigt från pluggandet och for till stallet på dagtid för att rida ut! För ett tag sedan följde vi med några i stallet och red nästan samma väg som då. Vi pulsade genom snön förbi ridskolan där Smockan ville testa mitt tålamod (jag var uthålligast) och in på en skogsväg där vi travade och galopperade. Var ute i lite mindre än en timme. På fredagen skrev jag tenta och firade att den var gjord så for ut igen på lördagen. Pissdåligt väder, Smockan hade kutat runt i hagen tydligen så stallchefen hade tagit in hästarna när jag kom. Sen igår söndag kom vi ut igen i skogen. Samma väg i början men fortsatte en bit in på en annan skogsväg där det plogas om vintrarna = perfekt ridväg. Smockan blev übertaggad och svårbromsad och mycket glad!

 

Min mobil har inte internet längre så har inte kunnat skicka mms eller instagramat så det blir bildlöst den här gången.

Jättebra ridpass i paddocken! Många övergångar mellan skritt och trav, behövde bara spänna magmusklerna för att sakta av. Kändes klara efter tjugo minuter bara fast då var vi egentligen uppvärmda. Men kommer inte ihåg vad som kommer efter lösgjordhet i utbildningsskalan så visste inte vad vi skulle hitta på så vi skrittade ut en sväng. Smockan var lite coolare idag och skyggade inte för något badkar intill vägen eller så.

 

De förträffliga stadsbussarna går lite hur som helst så var väldigt nervös över att missa regionbussen till stallet. Men när jag klivit av och gick över vägen så kom den precis, tajming alltså. Tyvärr var det -17 inne i stan så i stallet var det nog samma eller värre så ingen ridning då (köldgräns -15).

 

Höhämtning. Fy fan. Det hade börjat ett snöfall av en kaliber som Uppsala inte klarar av (eller någon annan stad söder om Gävle). Jag skulle köra en lånad bil och släp i halkan, mobilbatteriet var nästan urladdat och min hököparkompis hade glömt ta ut pengar. Wonderful! Kom ändå fram, fick med oss 67 balar och körde jättelugnt tillbaka. När vi lastat ur allt och burit in det, sopat ur bilen, mockat åt hästarna så åkte vi hem. Kvart i tolv på kvällen. Blä.

 

Och här hade det snöat under natten. Regionbussarna inställda så stallchefen tog hand om Smockan. Tog mig ut till skolan och på grund av dåligt samvete inför de kommande tentorna hade jag planerat in tid för självstudier efteråt. Kände mig nöjd kvart över fem, gick till busshållplatsen och får veta att stadsbussarna ställdes in från klockan fem... Fick som tur var skjuts hem så slapp gå sju kilometer.

 

Bussarna gick igen men stallchefen tog på sig att göra allt i stallet idag också, så stannade hemma och fick dåligt samvete över att inte ha ridit Smockan på aslänge.

 

Hade kvällsfodringen i stallet = mysigt! Enormt mycket snö men oplogat i paddocken så red på parkeringen istället. Gick ju finfint det, Smockan var arbetsvillig och positiv, snygga rosa lindor på. Red på en liten fyrkant á la Kyra med vanliga hörnpasseringar och senare bakdelsvändningar. Efter uppvärmningen växlade vi mellan att ställa inåt och utåt, plus öka och minska volten. Roliga tjejen tog eget initiativ till väg när hon fick långa tyglar och knatade ut på och längs med vägen.

 

Två veckor sedan Smockan blev Uppsala-bo med mig! 

Idag är det precis ett år sedan Smockan kom till Övik, och det finns inget bättre sätt att fira det än att återförenas med henne här i Uppsala! Det är ofattbart hur mycket som har hänt på ett år.

Igår kom hon till sitt nya stall där vi båda borde trivas med service och träningsmöjligheter.

 

2. Träna/kompisar. Kan inte isolera mig totalt eller bli slapp så får varva lite mellan de aktiviteterna
3. Blogga. Veckovis kanske?